Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De långhåriga merovingerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själ för ett ögonblick, och han kan ha känt det som
om hans fullbordade livsverk knappt varit värt
kostnaden. Ty sådan han satt på sin konungastol framför
sina franker var han i sanning ensam, avskild från
mänsklig gemenskap av en annan skranka än
kunglighetens, märkt för varje ofördärvad germansk blick av
en lag från vilken ingen undflykt fanns, en lag som
innebar sitt eget straff och som trollformler och
mysterier och heliga vattens bad inte kunde göra något
åt: den blodets åldriga lag som sade, att den
ohjälpligt är niding som dräpt i sin egen ätt. Han var en
mycket stor konung där han satt, den störste bland
levande germanska furstar näst svågern Theodorik i
Italien; men för ett ögonblick kan måhända
förbannelsen ha känts som någonting ännu större.
Detta är endast en teori; kanske en sentimental och
förskönande sådan, kanske också en som verkligen
kan vara sann; i så fall skulle detta vara det enda
bevarade tecknet på att en manlig medlem av de
långhårigas ätt kunnat förnimma någonting liknande
samvetsförebråelser.
Fenomenet upprepades inte hos hans
efterkommande. Fyra söner togo riket i arv, tre födda i
äktenskap med den burgundiska prinsessan Chlodechilde
(eller Chrodechilde — skrivformen är vacklande; man
tycks hos burgunder och franker ha rört sig med
tungspets-r och tjocka västgöta-l, som gingo över i
varandra) och den fjärde son till en konkubin. I fråga
om arvsföljd, liksom allting annat, härskade hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
