Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De långhåriga merovingerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Theodorik mycket skicklig”, tillfogar Gregorius enkelt och
lämnar läsaren mindre chockerad över mordförsöket
(Chlothachar var en man som gärna kunnat mördas,
ju förr dess hellre) än över detta otroliga geschäft
med fatet.
Det kanske mest ohyggliga skurkstreck som
Frankerkrönikan rymmer begicks något senare av denne
samme, här tyvärr undsluppne Chlothachar. Den äldre
brodern, Chlodomer, som stupat mot burgunderna,
hade efterlämnat tre minderåriga söner, vilka
befunno sig i Paris under vård av farmodern, den
fromma drottning Chlodechilde, konung Chlodovechs
burgundiska änka, som var mycket fästad vid dem och
försökte hålla dem undan från farbröderna.
Chlothachar inbjöds nu av sin tredje broder, Childebert den
äldre, till ett möte i Paris för att överlägga om dessa
prinsars framtid. Sedan de båda kungarna mötts där
och haft en överläggning, grepo de Theodovald och
Gunthachar, de båda äldsta brorsönerna, samt sände
till drottning Chlodechilde en sax och ett svärd, med
uppmaning till henne att bestämma vilketdera
redskapet som skulle användas. Trots all fromhet och all
kärlek till de unga prinsarna tog i första
ögonblickets upprördhet släktstoltheten överhand hos den
gamla drottningen, och svaret till hennes förfärliga
söner blev: ”Må de hellre dö än klippas!” Därmed
hade sanktion vunnits från den äldsta i släkten, och
Chlothachar stack genast med egen hand ned de båda
prinsarna, ehuru den något mindre förhärdade
Childebert gjorde ett svagt försök att rädda den ene. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
