Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lakonismer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lovtal ha av visa män skrivits till tystlåtenhetens
pris, däremot veterligen intet till talträngdhetens. En
pratsam person är, om det vill sig väl, underhållande;
en fåmäld — av den sort vars ordknapphet inte beror
på dumhet — är respektingivande och blir gärna hörd
med uppmärksamhet när han någon gång tar till orda.
Den av naturen pratsamme skall aldrig i fråga om
effekt söka konkurrera med den av naturen tyste; sedan
den förre med löpande tunga låtit sig förnimmas i
något samtalsämne, bullrat och broderat, vederlagt
och exemplifierat och lett i bevis, tar den andre, när
han vid utbytet av en slutrökt cigarr dock finner sig
ha munnen ledig, hem spelet med några få ord,
summerande och definitiva, och lyssnarna kring bordet
sväva därefter sällan i tvivel om vem som bäst
behärskar det debatterade ämnet.
Litteraturen har sina talträngda män som man inte
gärna kunde önska annorlunda: pratmakare i god
bemärkelse, skribenter som aldrig falla på idén att med
tre ord säga vad de lika lätt kunna säga med femton,
men som dock med sina femton ord verkligen ha
något att säga. Dåliga författare te sig aldrig
mångordiga, i strikt bemärkelse; de te sig visserligen aldrig
fåordiga heller: den sak de säga med femton ord och
den sak de säga med tre stå på samma nivå och förbli
exakt lika njutbara, alldenstund hundra procent av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
