Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vetenskapen om namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Heidenstam i ett berömt poem blickar in
i det förgångna och därvid, inför mörker och tystnad
med stora gärningars anonymitet, utbrister: ”Det är
om namn jag frågar”, är det namn pä personer hans
fråga gäller, — namn som för den poetiska fantasien
skulle känts som ett stort plus i kunskap, en väsentlig
hjälp för utformandet av en konkret bild, även utan
att vara annat än nakna namn. Ty namn äro mäktiga
ting och bibehålla alltid en viss magisk kraft.
Kunskapen om namn var en gång den högsta kunskapen,
den kunskap med vilken man kunde besvärja, och
något av den känslan finns alltjämt kvar. Om vi
rörande vilken som helst verklig eller diktad gestalt,
någon historisk personlighet, någon gud, någon
romanfigur eller liknande, minnas gärningar eller yttranden
men inte minnas hans namn, är vår kunskap ingen
— liksom om vi inför någon av markens örter
visserligen veta att den anses nyttig mot reumatism eller
utmärkt som tillsats till brännvin men inte kunna säga
vad den heter på latin —; veta vi däremot namnet
och ingenting därutöver, förmå vi lättare känna oss
till freds med vårt vetande.
Namnet förvandlar ett schema till en person, en
formel till ett stycke liv, antropologi till biografisk
anekdot, arkeologi till historia. Läsa vi om hur ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
