Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ruiner i östra branten af Wetherills Mesa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 SJundE KAPITLET.
genom tvärbranta ställen från hvarandra skilda och delvis mycket svårtillgängliga
afsatser. Den på afbildningen längst till vänster synliga delen af densamma föreföll
vid första anblicken alldeles otillgänglig. Klippbranterna voro öfverhängande, och
ingen plats fanns, där några sprickor eller ojämnheter kunde tjäna som fotfäste.
Men från en af murarna stucko fram ett par bjälkar, och kring en af dessa lyckades
Clayton Wetherill med ett skickligt kast fastgöra sin lasso. På det smala repet
äntrade han sedan upp till afsatsen. Det föreföll ej, som om någon af byggnaderna
nedanför hade varit nog hög att räcka ända till denna öfre afsats. Förmodligen
hade kommunikationen skett medelst stegar af yuccarep fästade vid bjälkarna, hvilka
troligen just anbragts för detta ändamål, eller möjligen medelst uppresta och
fastsurrade trädstammar. Hvad har kunnat förmå ett folk att taga sin tillflykt till dylika
obekväma boningar? Det är en fråga, som helt säkert redan många gånger framställt
sig för läsaren. Svaret måste blifva, att intet annat än en ständigt hotande fara från
en öfverlägsen fiende kunnat drifva klippfolket till dessa ointagliga bergfästningar, som
utgjorde en säker fristad, så länge icke vatten och föda saknades.
På motsatt sida af den caiion, i hvilken nyss beskrifna klippboning är
belägen, ligger en helt obetydlig ruin, i hvilken träffades ett skelett, som dock var i
sådant skick, att blott kraniet kunde tillvaratagas. Genom den sedvanliga med konst
frambragta tillplattningen af hufvudet, hos detta kranium ovanligt stark, hade åt
detsamma gifvits en synnerligen egendomlig form (fig. 21).
På andra sidan af det smala stycke af mesan, som skiljer den canon, vid hvilken
sist omnämnda ruiner ligga, från Spring House Canon, af hvilken den är en gren,
ligga ytterligare några små ruiner, som ej äro utmärkta på kartan. Vi funno i en
af dem en vacker och väl bibehållen kruka.
Jag har i det föregående skildrat de flesta ruiner af vikt i närheten af
Wetherills Mesa. Flera mindre har jag förbigått, men de äro ej af synnerligen stort
intresse.
Alldenstund detta kapitel innehåller redogörelsen för de flesta graffynden, har
jag ansett det lämpligt att till detsamma foga en öfversikt af de olika begrafningssätt,
som jag iakttagit vid mina undersökningar af Mesa Verde’s ruiner. Efter grafvarnas
läge kan man indela dem på följande sätt:
I. Grafvar i ruinerna under grotthvalfven:
a) 1 ett vanligen sedermera igenmuradt rum i själfva byggnaden;
b) i afskrädeshögen längst in i grottan innanför ruinerna eller strax
intill dem.
II. Grafvar under ett klipputsprång eller i en liten klipphåla, vanligen i
grannskapet af en ruin.
III. Grafvar på mesan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
