Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ruiner i östra branten af Wetherills Mesa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUINER I ÖSTRA BRANTEN AF WETHERILLS MESA.
47
Grafvar i ett rum i själfva klippboningen.
Ganska ofta begrafdes de döda i själfva byggnaden, kanske just i det rum,
där de dött. En sed påminnande härom finnes hos de i norra delen af New
Mexico boende Navajo-indianerna. De bygga vanligen sina hus (på deras eget språk,
högan) ungefär i likhet med lappkåtorna i norra Skandinavien men så, att hela
byggnaden uppbäres at" tvenne pålar. Om någon dör i huset, flytta familjens öfriga
medlemmar bort, de stödjande pålarna ryckas undan och byggnaden får störta samman
öfver liket, eller ock sättes eld på densamma.
Exempel på det ifrågavarande begrafningssättet har gifvits vid skildringen af
Long House (sid. 29). I Sprucetree House, en ruin som jag skall skildra i följande
kapitel, funno vi långt in under klipphvalfvet i ett litet rum, hvars dorr ej tycktes
hafva blifvit igenmurad, liken af tre barn. Det märkligaste exempel på att ett
boningsrum blifvit förvandladt till en grafkammare har iakttagits af John Wetherill
i en ruin belägen i en sidocanon till Johnson Canon på mesan öster om
Mancos-älfven. Efter hans egna anteckningar meddelas följande beskrifning.
»Vi (Charley Mason och Joiin Wetherill) gräfde en stund i det rum, där
vi arbetat före middagen, men då vi ej funno något, började jag skyffla i ett rum,
som kapten Bakers folk nästan fullständigt gräft ut. I det jag såg upp, varseblef
jag en dörr, som hade blifvit igenmurad. Jag tog bort en sten och såg, att det var
den enda ingången. Charley, åt hvilken jag meddelade min iakttagelse, trodde, att
jag skulle finna ett skelett där inne. Jag tog ut stenarna ända ned till golfvet och
fick därvid se ett stycke af en matta af samma slag, som man brukade linda kring
de döda. Medan jag aflägsnade jord och grus, fann jag ett stycke af ett bälte,
tre-färgadt, rödt, hvitt och svart. Därpå bröt jag igenom väggen på en annan sida;
så snart jag gräfde ned till golfvet, fann jag mera af samma slags matta som ofvan
omtalats. Sedan jag skyfflat bort något grus, fann jag en pil med agatspets. Jag
visade den för Charley, som beslöt hjälpa mig att gräfva. Efter två eller tre spadtag
hittade han en korg, och nu kom det ena fyndet efter det andra. Vi funno 17 pilar
liggande tvärs för hufvudena på fem skelett. Mellan kranierna funnos fyra skålar.
Ett stort skelett låg ofvanpå den nämnda mattan med en båge på ena sidan, en
mugg och en korg på den andra; han hade ingenting öfver sig, ett par moccasiner
på fötterna och ett stycke fjädertyg under sitt hufvud. Bredvid låg en ihålig sticka
10 (eng.) tum lång, hvars båda ändar omlindats med senor, och som var försedd med en
benspets ungefär sex tum lång. Vid sidan af detta skelett funnos liken af tre barn.
Råttor hade nästan förstört dem. Bitar af hjortskinn funnos hos tvenne af dem.
Under dem låg mattan, som täckte hela golfvet. Vi lyfte upp den och funno ännu
ett skelett och en sticka med en ögla i änden, som vi ansågo för en trollstaf,
samt två påsar af präriehundskinn. Under vidjemattan, som täckte skelettet, lågo
tvenne andra mattor, flätade af gräs. Under dessa ännu en af fjäderväfnad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
