Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Moki-indianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i jj6 trettonde kapitlet.
Moki-indianerna äro till växten små men välbyggda samt mer smidiga än
grofva och starka. Deras ansiktsdrag äro ofta ganska välbildade. Bland barnen och
äfven bland de unga flickorna finnas verkligt vackra ansikten med regelbundna drag.
Men vid mogen ålder försvinner dragens mjuka rundning. Ansiktet blir kantigt och
obehagligt, huden full af rynkor. Gummor och gubbar hafva utan undantag ett
veder-styggligt utseende. Hudfärgen är ljust rödbrun, håret blåsvart. Hos barnen står det
i vildaste oordning ut åt alla håll. Männen klippa det i pannan i form af en lång,
rak »lugg». Detta sätt att bära håret skiljer dem från deras grannar Navajo- och
Ute-indianerna samt Apacherna, hvilka alla blott kamma det åt sidan och fästa det
med en bindel om hufvudet. Cohoninos, Hualpais och Mohaves däremot kamma
sitt hår på samma sätt som Mokis, hvarför dessa senare göra anspråk på släktskap
med dessa stammar.
Moki-indianernas dräkt är mycket växlande. Barn af båda könen ända till
8—9 års ålder gå omkring fullständigt nakna. De föra ett bekymmerfritt lif
dessa barnungar, som hvarken behöfva kläda eller tvätta sig utan dagen i ända,
viga och smidiga som stengetter, hoppa omkring i det varma solskenet bland
klipporna uppe på mesan. De äldre indianerna bära åtminstone ett skynke kring
midjan. När det blir kallt, svepa de in sig i vida, tjocka filtar. Stundom bäras
ock blus och benkläder af kalikå, någon gång en hel kostym efter europeiskt mönster.
Kvinnorna tyckas oftare bibehålla nationaldräkten. De bära en till knäna räckande
tunika utan ärmar, fasthållen kring midjan af ett bredt bälte i brokiga färger. Öfver
ena skuldran är kastad en mantel af ylle, hvars två öfre hörn äro fastknutna öfver
den andra skuldran. På fötterna bäras moccasiner af skinn. De äro sydda så, att
den egentliga fotbeklädnaden bildas af ena hörnet af en stor skinnbit, hvilken lindas
i flera hvarf kring benet, som därigenom ser tjockt och klumpigt ut. De ogifta
kvinnorna kamma sitt hår på ett egendomligt sätt (se tafl. XVII den högst upp
stående flickan); det uppfästes i två stora rullar öfver öronen. De gifta
kvinnorna kamma håret bakåt och sammanknyta det till två hårpiskor. Såsom
prydnader begagnas halsband af pärlemo och korall, hvilka enligt sägen fordom
hämtades af Moki-indianerna själfva från oceanen i väster, dit de, enligt Bourke, hvart
fjärde eller femte år brukade vallfärda. Silfverprydnader, såsom armband, halsband,
örringar, knappar m. m., användas mycket. De fås genom byteshandel från
Navajo-indianerna, som själfva tillverka dem af silfverdollars. Turkoser och ett slags stenar
af ljusgrön färg bäras på halsbanden.
Liksom alla amerikanska indianstammar äro Mokis delade i klaner, af hvilka
hvar och en har sitt eget öfverhufvud. Dessa klanchefer välja tillsammans en
gemensam höfding, hvars ämbetstid varar i ett till två år. Hvarje klan lefver inom sitt
eget område af byn, har sitt eget emblem, efter hvilket den bär sitt namn och
med hvilket dess representanter vid högtidliga tillfällen smyckas. Såsom exempel
anföras här efter Bourke klanerna i Te’-wa, benämnda efter sina respektive emblem:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
