Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Pueblofolken på 1500-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
puebi.ofolken pä i 500-talet. 167
och som hade ansikte, bröst och armar tatuerade. De bodde längre öster ut, några
af dem i närheten af de sju städerna, om hvilka de berättade ungefär detsamma, som
Niza hört genom Estevan. I sällskap med dessa indianer lämnade Niza Vacapa.
Nya sändebud från Estevan nådde honom, medförande ännu ett kors lika stort som
det första, samt uppmanande honom att skynda. Landet, mot hvilket man tågade,
var det underbaraste, om hvilket man någonsin hört talas. Efter tre dagars marsch
kom Niza till de indianer, som berättat för Estevan om de sju städerna, hvilka de
hade besökt. De bekräftade, att det var trettio dagars marsch till Cibola, samt tillade,
att utom de sju städerna det fanns tre andra riken vid namn Marata, Acus och
Totonteac. På frågan, hvarför de aflägsnade sig så långt från sina hem, svarade de,
att de gingo till Cibola för att få turkoser och andra föremål, som dess invånare
äga i öfverflöd. Invånarne läto dem bruka jorden och utföra andra arbeten;
till lön fingo de buffelhudar’ och turkoser. Som prydnader användes vackra
turkoser i näsa och öron, och på de förnämsta portarna i Cibola funnos
ornament af dessa stenar. Invånarnes dräkt bestod af en lång skjorta af bomullstyg,
räckande ända till fötterna och fäst kring halsen med en knapp; om lifvet
sammanhölls den af ett bälte af turkoser. Öfver densamma bars ofta en mantel af
buffelskinn.
Efter ytterligare en dags marsch kom Niza till en by, där han blef mycket
vänligt emottagen. Estevan hade på denna plats lämnat ännu ett kors för att
meddela, att nyheterna om det märkvärdiga Cibola blefvo allt vissare. I fem dagar
tågade så Niza vidare, öfverallt emottagen med vänskap och med nya ännu
underbarare skildringar af Cibola. Infödingarne berättade, att vägen nu skulle gå genom
en öken under fyra dagar. Innan man nådde öknen, besöktes dock ytterligare en
by, där nya viktiga underrättelser erhöllos om Cibola. Niza var iklädd en dräkt af
grått kläde, som ådrog sig infödingarnes uppmärksamhet. De berättade, att det
fanns mycket af liknande tyg i Totonteac och att dess invånare använde detsamma
till sin dräkt. Då Niza betviflade detta, fick han till svar: »Tror du, att vi äro
okunniga om att detta tyg är ett annat än det vi bära; du skall få veta, att i Cibola alla hus
äro fulla af samma slags tyg, som vi bära; men i Totonteac finnas små djur, som
lämna material för förfärdigande af denna väf.» Om dessa djur berättade de vidare,
att de voro stora som de två vindthundar, som Estevan medförde. De förekommo
talrikt i Totonteac.
Under de följande fyra dagarna passerades öknen, hvarefter man kom till en
talrikt bebodd dal. Invånarne buro prydnader af turkoser och mantlar af
buffel-hudar. De kände väl till Cibola och berättade en mängd detaljer om byggnadernas
utseende m. m. Då Niza sade dem, att det icke var möjligt att husen voro sådana,
som de skildrade dem, togo de för att öfvertyga honom aska och jord, som de
Cuirs de vaches.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
