Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kemisk forskning och kemisk industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärdomsanstalter af hög rang. Där få kemisterna sina uppgifter att
bearbeta och lösa, precis som studenterna vid en högskola, endast med den
skillnaden, att allt göres för den beträffande firmans räkning och att i
stället för studenter mogna män ha arbetena om hand. Emellertid - på
båda ställena arbetar den kemiske arbetaren för sin vetenskaps
utveckling, han lägger sten till sten på den väldiga byggnad, som vi kalla
vetenskaplig och praktisk erfarenhet och som inte känner några gränser,
som blifvit så oerhörd, att det ej står i någon människas makt att
orientera sig annat än inom en liten vrå af densamma. Han vet oftast inte,
om hans arbete skall leda till något synbart resultat; den ene går från
seger till seger, den andre arbetar inom samma område under åratal
- till förtviflan - utan att komma till viktigare eller intressantare
resultat. Tror han, ty en vacker dag komma nya egenskaper hos hans
föreningar i dagen, eller de blifva utgångsmaterial för andra viktiga
produkter; gamla arbeten, gamla patent dragas fram ur gömmorna och
blifva af största intresse. Ingen arbetar alldeles förgäfves, hvarje liten
sten är dock en del af byggnaden, om också inte alltid en bärande eller
grundsten. Man kan nästan jämföra detta kemistens vetenskapliga
byggnadsarbete med systematikernas inom biologien; de samla, beskrifva och
ordna, och alla dessa uppgifter bli en dag af största värde för de stora
vitala problemens lösning.
Man får inte lämna detta ämne utan att nämna den tyska fliten,
arbetsglädjen. Om man vill antaga produkten af intelligens och
arbetsglädje som måttstock för ett folks duktighet, så får man väl ärligt
erkänna, att af intelligens finns det lika mycket i öfriga kulturländer, men
en sådan och så allmänt utbredd arbetsglädje som i Tyskland torde man
få söka förgäfves. Produkten = resultatet är också allmänt bekant, det
tyska folkets såväl militärt som ekonomiskt sedt största fiender ha måst
gifva det detta erkännande.
Tyskarne studera gärna, därför fanns det före kriget ett öfverbud på
intellektuell arbetskraft, både hvad läkare, jurister, kemister o. a.
beträffar. För hvar och en, som endast någon gång emellanåt läste
platssökandenas spalter i Chemiker-Zeitung, stod väl frågan om
kemistproletariatet, om man så får uttrycka sig, klar. Därigenom kunde lönerna
hållas nere på en ganska låg nivå, ett rätt talrikt kemiskt
medarbetarskap var ej alltför dyrbart, och detta har naturligtvis jämte den goda
utbildningen, organisationen o. dyl. varit den tyska industrien till stor
hjälp i konkurrensen med andra länder. Kemister med viss
specialutbildning stodo naturligtvis utanför denna kamp om lefvebrödet. Efter
kriget måste nog lönefrågan regleras, så att ej allt för många lockas
öfver till utlandet. Någon brist torde trots krigets stora offer knappt
behöfva befaras, men däremot har säkerligen arbetsförmågan efter det
långa fältlifvet blifvit något, åtminstone öfvergående nedsatt.
Hvad nu det kemiska arbetet under kriget beträffar, så skola vi inte
tro, att det alltid gått så lätt, som det kunnat synas af ett eller annat
föredrag, af tidnings- eller tidskriftsartiklar. Man har stått inför
ödesdigra afgöranden; viktiga arbeten, nya fabrikationer ha så att säga måst
tvingas fram med våld, på möjligast korta tid. Väldiga mått af energi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
