Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kemisk forskning och kemisk industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha här omsatts, kemisterna i hemorten ha ofta haft det betydligt
svårare och arbetssammare än kollegerna ute vid fronterna.
En alldeles särskild ställning inta de stora tyska forskningsinstituten,
Kejsar-Wilhelm-Instituten för fysik, kemi o. s. v., tillkomna på den
förutseende kejsarens eget initiativ. Det nyaste af dem,
K.-W.-Institutet för kolforskning i Mühlheim a. d. Ruhr, har ju redan bragt en del
till allmänhetens kännedom, som lofvar mycket för framtiden. Då är
det väl endast en tidsfråga, när de många verkligen förhandenvarande
föreningarna i stenkolen bli bekanta, de lära ju bilda helt nya
utgångsmaterial; ja, kanske också gåtan angående naftans bildning där kommer
att lösas. D. v. s. om tyskarne öfverhufvudtaget vilja meddela alla nya
rön och inte hålla dem hemliga lång tid efter kriget, tack vare de
sorgliga erfarenheter beträffande patentskydd o. dyl., de gjort under dessa
år. Det blifvande institutet för järnforskning kommer naturligtvis att
arbeta efter samma principer som de andra. Dessa institut representera
framför allt den vackra principen, att lärda af rang utan något slags
lärotvång få arbeta helt för vetenskapens och mänsklighetens bästa, i de
modernaste laboratorier, med alla nutidens vetenskapliga och tekniska
resurser till sitt förfogande.
Jag nämnde nyss kemister med teoretisk eller praktisk
specialutbildning. T. ex. sådana, som gått igenom kemiskolan i Mühlhausen, ett
slags mellanting mellan högskola och teknisk fackskola; en högskolekurs
i kemi, men med textilkemisk-koloristisk läggning och motsvarande praktisk
utbildning. Absolventerna bilda ett skrå för sig inom textilindustrien;
under lång tid fann man så godt som endast elsassare på de ledande
posterna inom den ryska textilindustrien, väl världens bäst betalade
kemistplatser. På senaste tid ha de mer och mer undanträngts af slaverna själfva.
Om vi nu vända oss till Schweiz, så finna vi där en ganska trogen
kopia af de tyska förhållandena; det tyska Schweiz står ju i andligt
afseende Tyskland mycket nära. Praktik och teori ha där arbetat hand i
hand vid det bekanta polyteknikum i Zürich, jag behöfver ju endast
påminna om, att kemiska fackskolan under lång tid förestods af George
Lunge, en af sin tids främste inom den kemiska storindustrien: soda,
svafvelsyra, sprängämnen m. m. Han föreläste i oorganisk kemisk
teknologi, inrättade fabriker i alla världens länder och skickade dit kemisterna,
han utbildat. Och i organisk-teknisk syntes jämte tillhörande
föreläsningar fanns Gnehm, efter Lunge chef och senare rektor; han var
mångårig direktör för en af färgfabrikerna i Basel! Få vi då undra på, om
Schweiz hållit sig uppe och långt framme inom den kemiska industrien!
Man träffar också talrika schweizare som kemister i alla världens länder.
Schweiz har själf ej mycket råmaterial, allt organiskt, d. v. s. ur
stenkol, måste tagas utifrån, hufvudsakligen från Tyskland och England.
Men Schweiz har en gammal, betydande textilindustri, en sidenindustri
och -export, som går öfver hela världen, dessutom en bomullsindustri,
som exporterar i stor skala till bl. a. Indien och Ostindien. Dessa ha
alltså tidigt behöft färger; särskildt silkesfabrikanterna frossade genast
på de nya, praktfulla tjärfärgerna, fabriker för dylika uppstodo i Schweiz
nästan lika tidigt som i Tyskland, redan på 60- och 70-talen. Här är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
