Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odling af fettväxter i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lunda framställas ersättning för margarinolja genom raffinering,
oleomargarin genom partiell och talg genom fullständig härdning.
Nu bör dock icke förbises, att raps ger en något osäkrare skörd än
t. ex. hvete. Skidorna, som omsluta fröet, hafva benägenhet att öppna
sig vid regn, åtföljdt af solsken, då de äro mogna. Detta är en
olägenhet, men likväl icke af sådan art att den, enligt hvad förutnämnde på
rapsodlingsområdet väl förfarne direktör John Nathorst meddelat, borde
lägga hinder i vägen för återupptagandet i stor skala af denna viktiga
gren af jordbruket.
Å andra sidan ger en hektar raps större ekonomisk vinst än en hektar
hvete. Efter ett normalt pris af 25 öre per kg. rapsfrö (medelpriset franco
Göteborg för åren 1910—1913 enligt meddelande från A.-B. Sommelii
fabriker) ger en hektar alltså en afkastning med förutnämndt
skörderesultat af 500—700 kronor brutto. En hektar höstvete däremot, efter
en medelskörd för åren 1913—1916 af 2,085 kg. kärna och 3,000 kg.
halm och ett normalt pris af 20 kronor per 100 kg. kärna och 2 kronor
per 100 kg. halm, lämnar således brutto 477 kronor. Alltså, äfven om
skörden blir mera svårberäknelig och ojämn, står sig dock rapsen väl vid
en jämförelse med hvete.
Som förut omnämnts är fettnöden i alla de handelsblockerade länderna,
inklusive Sverige, mycket svår och blir dagligen allt svårare. Med
fettnöden hafva de varor, för hvilkas beredning fett utgör den viktigaste
beståndsdelen, såsom stearin, såpa, tvål, olein och glycerin också stigit
orimligt i pris. Värre än prisstegringen är emellertid att de snart knappast
alls kunna anskaffas.
Den enda effektiva hjälpen mot all denna fettnöd, framsprungen ur vårt
beroende af utlandet, är att vi inom landet börja odling af
fettproducerande växter. Därmed skulle äfven en lindring i smörjoljenöden kunna
åstadkommas.
Huru stor mängd olja skulle vi då behöfva producera genom inhemsk
fettväxtodling och huru stor areal skulle härtill åtgå?
Af här bilagda och ur de officiella berättelserna af ingenjör Alf.
Larson sammandragna statistik öfver industrifett för Sverige framgår att
importöfverskottet af fett år 1915 var 43,675 ton, oberäknadt den
linolja, 9,619 ton, som inom landet pressades af importeradt frö.
Om hela denna kvantitet skulle ersättas med inhemsk rapsolja,
erfordrades med den medelskörd å rapsfrö, som förut nämnts, 54,600 hektar
åker, gifvande dessutom 81,900 ton rapskakor. Dessa 54,600 hektar
utgöra endast 4,5 % af åkerarealen för odladt hö, som 1913 utgjorde
1,215,020 hektar.
Emellertid böra i dessa foderbristens tider inga åtgärder vidtagas, som
skulle kunna minska tillgången på foderämnen och därmed näringen för
djuren. Är det då att befara att rapsodling å en del af foderväxtarealen
skulle orsaka någon minskad fodertillgång? Som förut nämnts ger en
hektar, besådd med raps, 2,400 kg. frö, hvaraf utom olja erhållas 1,500
kg. rapskakor, motsvarande, då 0,9 kg. däraf sättas lika med en
foderenhet, sammanlagdt 1,667 foderenheter. Medelskörden för odladt hö för
åren 1913—1916 var 3,422 kg. och maximiskörden var (år 1914) 4,050
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
