Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om handelstraktater och tullar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1870-talet framträdande Thomas-Gilchristska basiska besemereringen.
Träpriserna voro låga, den ökade utförseln af trä medförde ej motsvarande
inkomst för landet. Arbetslönerna sjönko ner till kr. 1,50 och
därunder för 12 timmars arbetsdag för en del arbetare, och 1,75 och 2 kr.
för fabriksarbetare ansågs vara bra betaldt. Det billiga bröd- och
varupriset i allmänhet medförde ingen välmåga. Det visade sig att dessa
billiga tider voro ytterst dåliga tider, liksom erfarenheten sedan också
ådagalagt att dyra tider kunna vara mycket goda tider.
För att afleda missnöjet inom näringarna tillsattes år 1886 en ny
kommitté för utrönande af lämpligheten af differentialtullars
genomförande, men den ledde till intet praktiskt resultat. Visserligen
uppgjordes förslag till en allmän och en fördragstariff, men införandet af
differentialtullar afstyrktes af kommittén.
Emellertid hade systemet ytterligare befästats genom riksdagsvalet 1884,
då det liberala s. k. genombrottet i Stockholm inträffade, och en
stockholmsbänk, helt olika mot den förutvarande, sattes in i riksdagen. Mot
förmodan beslöt emellertid 1887 års riksdags andra kammare den 3 mars
med 10 rösters majoritet att omalen råg skulle åsattas en tull af 2 kr.
pr 100 kg., hvilken rågtullsfråga hade blifvit det centrala i denna
riksdags många motioner om spannmåls- och mjöltullar. Detta beslut, som
skulle ytterligare ha blifvit befästadt af den då starkt
protektektionistiska första kammaren, ansågs som ett så starkt hot mot
frihandelssystemet, att ett par regeringsledamöter reste konungen, som då var på
hemväg från utlandet, till mötes och förmådde honom att den 5 mars med
anförande af nyssnämnda motiv upplösa andra kammaren, men icke den
första. Nya val till andra kammaren, till den s. k. majriksdagen 1887,
utskrefvos och en agitation, som icke lämnade något att önska i liflighet,
vidtog. Följden blef att frihandeln vann en lysande seger.
Men så kom vid det ordinarie valet hösten 1887 Nemesis, om
uttrycket får användas, i form af en nyvald riksdagsmans för Stockholm, den
s. k. Ångköks-Olles, beryktade 11 kronor och 58 öre. Det påvisades
nämligen att den då segrande frihandelsvänliga majoritetslistan måste
kasseras till förmån för den protektionistiska minoritetslistan på grund af
att gjutaren och ångköksföreståndaren Olsson, som af sina förbittrade
meningsvänner döptes till Ångköks-Olle och som blifvit vald på
majoritetslistan, icke var valbar på grund af att han häftade för 11,58 kr.
obetalta utskylder. Minoritetslistan blef förklarad giltig, och härmed
ernåddes en protektionistisk majoritet äfven i andra kammaren, så att vid
1888 års och de närmast följande årens riksdagar lifsmedels- och en del
industritullar, bl. a. äfven å vissa kemiska produkter, kunde genomdrifvas,
om hvilka senare jag lämnat en utförlig redogörelse i min bok om
»Sveriges Kemiska Industri» och som jag därför icke vill taga upp tiden med
att referera.
För att vidtaga lämpliga mått och steg med anledning af franska
handelstraktatens utgång i februari 1892 — den blef som förut sagts blott
provisoriskt förlängd — samt för att få en ny utredning till stånd
angående näringarnas behof, om den s. k. mellanrikslagen m. m., tillsattes
1888 års tullkommitté, som aflämnade sitt betänkande den 24 februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
