Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om handelstraktater och tullar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man har under sådana omständigheter, då en viktig näringsfråga, som
därtill får ytterligt stor vikt, eftersom den samtidigt är en traktatsfråga,
så lättvindigt behandlas, anledning befara att blifvande svenska
underhandlare skola få ett svårt arbete och att ett starkare tryck än vanligt
skall komma att öfvas på dem. Därföre är det af stor betydelse att
förberedelserna till en sådan underhandling blifva sakkunnigt utförda och
att hela den svenska industrien står enig i sina önskningar och kraf.
Det gamla slitet de olika industrierna emellan måste läggas åsido, liksom
också afundsamheten — jag kan ej finna ett bättre namn för saken —
mellan jordbruk och industri. Deras intressen äro gemensamma och visst
icke stridande mot hvarandra.
Att här ingå på detaljfrågor om tullarnas belopp för olika varor skulle
blifva allt för vidlyftigt. Emellertid torde några allmänna synpunkter
böra framhållas. Genom penningevärdets fall hafva de tullsatser, som
beslutats för ett eller annat tiotal år sedan och t. o. m. äfven under de
allra sista åren, förlorat i effektivitet. En tullsats, omräknad till
värdetull, låt oss säga af 10—15 % af värdet, har nu ej större effektivitet
än 2—3 % vid tiden för dess bestämmande. Därtill kommer låg
markkurs hvad Tyskland beträffar, medförande prisfall gent emot oss för
importvaror med försvårad konkurrens för inhemskt fabrikat. En annan
svårighet, som hädanefter kommer att möta svensk industri, är högt
bränslepris, antagligen det dubbla mot det normala under flere år efter
krigets slut. Vi kunna nämligen räkna med exporttullar för kol från
både Tyskland och England, oberäknadt höga frakter för lång tid framåt.
Konkurrenskraften för svensk industri blir därför försvagad.
Arbetslönerna hos oss äro därjämte minst lika höga som i konkurrensländerna,
oafsedt att arbetsprestationen för samma lön onekligen i allmänhet är
mindre. Det hjälpande moment vi skulle hafva haft i en verkligt liberal
och till allmänt gagn afpassad vattenlagstiftning tyckes äfven denna gång
gå om intet. Man kan verkligen befara att denna fråga ytterligare skall
blifva försumpad af politiska hänsyn.
Fruktan för effektiva tullar synes mig vara ett genomgående drag i
svenskt lynne. Möjligen står det i samband med den kända svenska
afunden. Denna fuktan gäller icke blott hvad allmänheten beträffar
gent emot näringarna i gemen, utan äfven de olika industrigrenarna
sinsemellan. Den är enligt min mening allt för öfverdrifven. Alla vilja ha
skydd för sin vara, men ej veta af att de rå- eller beredningsämnen
som de använda skola »fördyras» af tullar. Dock är det ena arbetet
lika berättigadt till omvårdnad och skydd som det andra. Därtill har
importintresset, utan att på något sätt vilja underskatta dess betydelse,
fått för mycket göra sig bredt vid utredningar i tulltaxekommittéer på
industriens bekostnad, ehuru en förbättring på detta område
otvifvelaktigt har inträdt vid behandlingen af tullsatser i de bägge sista
kommitéerna.
Nuvarande tid har lärt eller borde åtminstone hafva lär oss mycket i
de nyssnämnda hänseendena. Om en tullsats är några öre, eller t. o. m.
några tiotal ören pr kg. i vissa fall, högre eller lägre, är af ganska
underordnad betydelse för prisbildningen i förhållande till den verkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
