Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om handelstraktater och tullar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konjungturerna utöfva därpå. Jag skall taga ett exempel bland de många
som skulle kunna anföras. Sveriges Kemiska Industrikontor har som
bekant arbetat för att en inhemsk oljeväxtodling må komma till stånd,
med ändamål att icke allenast för ögonblicket afhjälpa den fruktansvärda
fettnöden, både hvad mat- och industrifett beträffar, utan ock för att i
framtiden förhindra en sådan landsolyckas uppkomst. Ty vi kunna väl
ändå vara öfverens om att fettnöden är en mycket svår landsolycka.
Men för att resultat i denna riktning skall kunna vinnas måste
oljeväxtodlingen omhuldas så att den blir beståndande. Härför erfordras
enligt min åsikt icke blott fett-tullar, utan äfven motsvarande tullar å
oljeväxter. Låt oss säga att 1 kg. olja därigenom skulle blifva fördyrad
med 10 öre pr kg. under normala förhållanden. Detta motsvarar högst
en fördyring af 7 öre för ett kg. tvål, 4 öre för ett kg. såpa och 8 öre
för ett kg. margarin, således mindre än en under normala förhållanden
inträffad konjunktur i fett åstadkommer. Men nu få vi betala minst 7
kr. för 1 kg. tvål och 4 kr. för 1 kg. såpa — margarin kunna vi icke
alls få — hvilka priser nog komma att räcka sammanlagdt ett par år.
Alltså skulle det erfordras 200 år för att denna fördyring af tvål och
såpa med resp. 7 och 4 öre pr kg. skulle tillsammans uppgå till hvad
vi till följd af brist på fett få betala under två år. Vi få därför icke
se med småsinnets synglas på tullarnas fördyrande verkan, utan i första
rummet taga i betraktande om de i längden kunna verka därhän att
varubrist och därmed förenade abnormt höga lefnadskostnader och svält
genom dem kunna undvikas. Höja tullarna inköpspriserna för våra
förnödenheter med en jämförelsevis ringa penning, så stegra de också
försäljningspriserna för hvad vi alla ha att aflåta, nämligen vår arbetskraft,
och jämvikt inträder sålunda.
Hvad den kemiska industrien beträffar, så har jag vid flere tillfällen
som min åsikt framhållit att vi om möjligt böra skaffa oss en inhemsk
tillverkning af de stora kemikalierna, som utgöra nödvändiga
beredningsämne för så godt som alla delar af kemisk och äfven af annan industri.
Till dessa stora kemikalier räknar jag då soda och pottaska,
natriumsulfat, aluminiumsulfat och lerjord, klorprodukterna i olika former,
alkalihydraterna, salpetersyra och dess salter, fosfor och fosforsyreföreningarna,
superfosfat ej minst, kromsalterna, ammoniumsalterna, svafvelsyra m. fl.
Dessa böra åsättas effektiva tullsatser, hvilka icke verka som halfmesyrer.
Det är ju möjligt att jag härvidlag icke har så många anhängare, men
jag har godt hopp om att med tiden få sådana, det har visat sig
beträffande andra frågor.
Vi hafva nog också hittills på många områden försummat att utnyttja
våra naturtillgångar och det få vi nu lida för. Ett bättre
tillgodogörande af dem på samma gång de svenska näringarna beredas ett kraftigt
skydd äro nödvändiga faktorer för att vi skola blifva i stånd att möta
den svåra konkurrens på industrivarumarknaden, som vi hafva att motse
under de närmaste åren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
