Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigets konsekvenser för världsindustrien, speciellt den kemiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har Sir William Perkin själf talat om i ett föredrag. Hans fader sålde sin
fabrik, världens första tjärfärgfabrik, 1874, emedan han insåg, att
premisserna för en dylik fabrikation ej voro desamma i England som i
Tyskland. Den organiska kemien försummades groft vid de engelska
universiteten. Där funnos helt enkelt inga organiska kemister. — Nu skulle det
under kriget rådas bot för detta, ett bolag med 2 mill. pund, hvaraf
regeringen satsade hälften, skulle bildas, dessutom afsatte regeringen 100 000
pund, fördeladt på 10 år, till en forskningsfond. Emellertid tyckes
organisationen ha varit miserabel. Alltför få verkliga fackmän voro med i
kommittén, och den blef från alla håll utsatt för en amper kritik.
Konsumenterna själfva höllo sig undan, då de fruktade den tyska
konkurrensen och inte kunde sätta riktigt förtroende till det hela. Företaget
grundades på de redan förhandenvarande engelska färgfabrikerna och har sedan
köpt upp en del andra fabriker, hvarför tyskarna nog få räkna med stark
konkurrens, men komma naturligtvis priser och kvalitéer alltid att väga
tungt i kampen.
Vi ha ännu en stor industri, i hvilken England före kriget blifvit
beroende af Tyskland, nämligen sockerindustrien. Det genom
exportpremier billigt vordna tyska produktiontionsöfverskottet hade intagit den
engelska marknaden. England hade under de sista 35 åren praktiskt taget
utestängt sina egna kolonier från leveranser. För att skydda sig mot
tyskarna kunde nu endast tull komma i fråga, men därmed blefve ett
den engelska arbetareklassens viktigaste näringsmedel afsevärdt fördyradt.
Och så kommer därtill samma obehagliga konsekvens som beträffande
färgerna och textilindustrien. Stora engelska industrier — kex, marmelad,
sockervaror — äro starkt beroende af det billiga, tyska sockret, ty detta
har faktiskt gjort England till världens hufvudkonsument i socker. Det
blir ett svårt minus i de 2 mill. ton England förbrukar, om det med
blifvande tonnagebrist och höga frakter vill ersätta det med
kolonialsocker. På betodling är knappt att tänka i England, dels anses klimatet
ej vara lämpligt, då ju betorna fordra en hel del sol, dels skulle arealen
ej räcka till mer än 1/10 af behofvet. Emellertid är England för
närvarande helt beroende af importen utaf amerikanskt och kolonialsocker,
och har produktionen i kolonierna också delvis gått starkt framåt. Om
det besannar sig, som det påstås från engelsk sida, att världens
sockerförbrukning tilltar med 3/4 mill. ton årligen, d. v. s. fördubblas på 20—30
år, så se vi, hur oförsiktigt, ja farligt det blir för folknäringen, att —
som på sistone skett hos oss — motarbeta den egna, enda säkra
produktionen.
England har gjort stora ansträngningar för att stärka sin kemiska
industri. 1916 bildade de olika kemiska industrigrenarna en
sammanslutning för att motarbeta ruinerande konkurrens efter kriget och
tillvarataga gemensamma intressen. Om läget än betydligt förbättrats, kan
det dock knappast anses vara idealet. En icke ringa pessimism har från
flera håll gjort sig märkbar, framförallt naturligtvis från sådana, som från
början insett faran af kriget, eller från sådana, som ansett en event.
handelsblockad efteråt endast kunna blifva af kort varaktighet. Efter allt
hvad man hört från England under dessa år, tycker man sig där skymta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
