Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigets konsekvenser för världsindustrien, speciellt den kemiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frankrikes fredsproduktion hade vid krigsutbrottet vuxit till 60 000
ton pr månad, men lär nu ha gått upp till 90 000 ton, så att fabrikanterna
med stort bekymmer fråga sig: »Hvarthän med all denna syra, när
freden kommer och det är slut med efterfrågan på sprängämnen?»
Märkvärdigt nog klagade fransmännen ständigt öfver bristen på klor.
Så länge klor erhölls som biprodukt från Leblancsodafabrikerna, stod
England främst som leverantör, men nu, sedan elektrolysen af koksalt
intagit en så framstående plats, hade Frankrike alla möjligheter: salt
och billig elektrisk energi. Så bristen var förunderlig, kloren togs före
kriget utifrån. En tysk expert på franska förhållanden förklarar den
dåliga räntabiliteten hufvudsakligen ha berott på dålig skötsel, alltför
stor omsättning på apparater. Under kriget skola 7 nya anläggningar
ha byggts, så frågan torde kanske ändå få anses löst, åtminstone för
det egna behofvet.
Den elektrokemiska industrien har gjort betydande framsteg, i stället
för förut 1/2 mill. lära nu bortåt 1 3/4 mill. HK vara utnyttjade i Alperna.
Jod framställa fransmännen fortfarande ur tångaska, men i bromfrågan,
som är så viktig för den organiska industrien, äro de helt beroende af
tyskarnas billiga Stassfurtersalter eller eventuellt af Amerika.
Naturligtvis framställes också brom i Frankrike, men den kan aldrig konkurrera
i pris efter kriget.
Inom den organiska storindustrien har fransmännen det sämre ställdt.
De ha nog rätt mycket kol, men bryta endast 40 mill. ton årligen mot
tyskarnas 250 och tillvarataga ej heller destillaten i samma proportion
som Tyskland och England. T]ärfärgindustrien led i Frankrike af
ungefär samma brister som i England. Man insåg ej dess vikt och följde
ej med i utvecklingen och utbildningen, så att den förföll. En orsak
till efterblifvenheten se många fransmän i landets patentlagar, därigenom
att produkten patenteras, ej som i Tyskland metoden. Har alltså en
produkt patenterats, lönar det sig ej att söka framställa den enligt andra
metoder, kampen-konkurrensen och därmed framåtskridandet är stäckt,
det blir stillastående. Just det ständiga förbättrandet och sökandet
efter fördelar i kvalitet och pris är ju en af de förnämsta driffjädrarna
inom den tyska kemiska och för öfrigt hela industrien. Äfven i
Frankrike har liksom i England ett syndikat bildats med statens understöd,
kapitalet är 40 mill. francs, och har det med sig införlifvat en hel del
företag. Då emellertid sprängämnena och de farmaceutiska produkterna
för närvarande spela hufvudrollen, ha ännu inga positiva praktiska
resultat hörts af.
En viktig fabrikation är också den af de nyss nämnda farmaceutiska
preparaten. Däröfver klagar en mr. Fourneau i ett mycket pessimistiskt
föredrag, att det är nästan tröstlöst söka konkurrera med tyskarna,
naturligtvis hvad exporten beträffar. Han genomgår råämnena till ett
flertal produkter, t. ex. stovain, veronal m. fl. Klor och brom äro och
förbli antagligen mycket billigare i Tyskland. Likaså alkoholen och
därtill ej under så kitslig kontroll som i Frankrike. Tyskarna fingo såsom
betydligt större konsumenter ättiksyra billigare från Amerika (d. v. s.
som ättiksyrad kalk). Den saken kunde ju ordnas annorlunda under de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
