Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigets konsekvenser för världsindustrien, speciellt den kemiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schweiz till Österrike och Tyskland; Italien hade ännu fri handel öfver
hafven, kunde hjälpa Frankrike betydligt och måste ge England en hel
del i kompensation mot kol, järn o. d. Italien inträdde så sent i kriget,
att siffrorna ej säga mycket. De från 1916 och 1917 torde bli
instruktivare. Det bör anmärkas, att genom de betydliga prisstegringarna dessa
proportioner förändras icke så litet. Då priserna stigit i propotion med
knappheten och oumbärligheten, torde de motsvarande vikttalen med
säkerhet visat en betydande minskning. Att på detta sätt endast angifva
värdesiffrorna är ett själfbedrägeri, men kanske nödvändigt för skenet,
både inåt och utåt.
Vi komma sedan till vår store granne i öster, Ryssland. Där härskar
för närvarande kaos, och att där inte utkommit många tillförlitliga siffror
under kriget bör ej förvåna. De få siffror, man får se, tala om den
afsevärda minskningen i järn- och kolproduktionen eller visa antalet
fabriker som stängts, hundrade för hvarje månad. Den bolsjevikanda, vi
sett prof på, fanns redan före kriget. Hos tjänstemännen, tsjinovnikarne,
röjdes ständigt en barnslig glädje öfver att få regera och handha
bestämmelser, som ofta hvarken de själfva eller andra förstodo och som
dessutom tycktes vara till för att kringgås. Att en sådan stab skulle
förlora hufvudet inför krigets utomordentliga fordringar bör ej sätta någon
af oss i förvåning. Jag fruktar att Ryssland har förlorat lika mycket
varor på sina järnvägar på torra land som månget annat land genom
fiendens U-båtssänkningar.
Bland Rysslands främsta resurser var dess landtbruk, som tagit sådan
oerhörd skada af kriget. Sockerproduktionen har säkerligen lidit
betydligt, men icke förty har man under kriget försökt sig på betodling äfven
i Sibirien. Den ryska bomullsskörden lär från 1913—1915 gått upp från
213 000 till 305 000 ton, en af de få ljusglimtarna för landet under denna
svåra tid. Ryssland var beträffande kemikalier i stort beroende af
utlandet, de flesta stora kemiska fabriker voro endera rätt och slätt
utländska filialer eller grundade af utlänningar. Några siffror upplysa oss
bäst om hvad som importerades före kriget (se tab. IV).
De stora resurserna voro till icke ringa del obrukade. Transportfrågan
spelar därvid en stor roll. Längs flodsystemen — hufvudsakligen i
riktningen norr och söder — går det bra, men tvärs genom landet i andra
riktningen påfordras järnvägar, och det blir dyra frakter. Därför var
hela norra eller rättare nordvästra Ryssland hänvisadt till importerade
engelska kol, västra Ryssland till polska. Det var framför allt östra och
centrala delen af landet, som använde nafta som bränsle. I Donézbäckenet
finnas salt och kol nära hvarandra, där blomstrar sodaindustrien, som
gör landet oberoende i denna vara. Svafvel saknas, men pyrit finns det
godt om i Ural, likaså krommalmer, men transporten fördyrar varan till
den grad att importerad sådan ställer sig billigast. De utländska fosfaten
kunna delvis ersättas med vara från Podolien, Kursk och Smolensk.
Beträffande zink voro de nu förlorade polska fyndorterna de rikaste och
ersättningen blir dyr. Stora nya bolag lära vara bildade för brytning
af olika mineral i Kaukasus, Sibirien och Ural.
Svår är bristen på kalisalter, salpeter, svafvel, bor och barytmineral.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
