Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigets konsekvenser för världsindustrien, speciellt den kemiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Japanerna ha först under kriget börjat framställa superfosfat och detta
endast för export, då inom landet ingen efterfrågan förefinnes. I Japan
är ammoniumsulfat det viktigaste och mest efterfrågade gödselmedlet.
Inom landet framställdes 40 000 ton och importerades 100 000. Äfven
här måste industrien sätta in alla krafter för att täcka det egna behofvet,
hvilket också gick med jättesteg, och redan 1917 torde nyssnämnda 100 000
ton ha fabricerats inom landet. Kalisalterna importerades före kriget från
Tyskland, och det är väl högst tvifvelaktigt, att den nu använda metoden
att framställa dem ur tångaska, äfven om det tropiska eller subtropiska
japanska hafvets växtrikedom tages med i beräkningen, skall kunna täcka
landets behof under kommande fredliga tider.
Inom sprängämnesindustrien måste Japan liksom andra länder för alla
eventualiter göra sig oberoende, och skedde detta under regeringens
subvention. Så bildades Glycerin A.-B. med 3 mill. yen kapital, och i stället
för att som före kriget ha importerat kunde Japan snart exportera
glycerin. Vi få inte glömma, att Japan försåg Ryssland med stora mängder
krigsmaterial, och därför kunde riskera ganska stora anläggningskostnader,
äfven om fabrikationerna ej skulle bära sig efter kriget. Det ligger
onekligen en egendomlig ödets ironi uti att samma Ryssland, som indirekt
förhjälpte Japan till dess militära ställning, så snart efteråt såsom
konsument skulle förorsaka äfven dess ekonomiska uppsving!
Regeringen subventionerade likaså tillverkningen af farmaceutiska
preparat och droger. Flera större fabriker finnas med öfver 1 mill. yen
kapital, en med 5 mill. Detsamma är förhållandet med fabrikationen af
tjärfärger. För båda industrierna finnes råmaterial inom landet, men
hur konkurrensen med Europa skall arta sig får den närmaste tiden
utvisa. Japanerna ha visat sig vaknare och snabbare än både engelsmän
och fransmän, de hade redan 1915 grundat en färgfabrik i Tokio med
8 mill. yen kapital och en garanti af regeringen för 8 % utdelning under
de första 10 åren. Det var på obeslutsamheten i dessa frågor som
liknande engelska företag strandade i början och skötos undan i oändlighet.
I Japan råder redan öfverproduktion på billiga och miserabla färger, för
hvilka man måste tillåta export, emedan japanerna själfva inte ville eller
inte kunde använda dem. Att det verkligen förhåller sig på detta sätt,
som en engelsk källa anger, har jag så mycket mer skäl att tro, som
jag förra året själf hade tillfälle undersöka en del sådana underhaltiga
japanska fabrikat.
Japan är rikt på kol och förser en stor del af östern med denna
nödvändighetsvara. Däremot lider det brist på järnmalmer, så att
järnindustrien har haft stora svårigheter att någorlunda tillfredsställa den
enorma efterfrågan, äfven sedan Förenta staterna efterträdt England som
hufvudleverantör. Vidare har den betydande egna kopparbrytningen starkt
utvidgats, och detsamma gäller om zinken. Med volfram kunde Japan
förse sina allierade.
Att Japan under dessa glänsande tider också skulle utveckla sin
skeppsbyggnadsindustri behöfver ej förvåna någon. Det nybyggda tonnaget tycks
fördubblas för hvarje år. För 1917 uppskattades nybyggnaderna till
364 000 bruttoton. Men äfven maskinerna, ej blott för fartygen, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
