Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigets konsekvenser för världsindustrien, speciellt den kemiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dilettantiskt hopkomna. Det öfriga Europa behöfver nog inte ännu frukta
Ryssland så särdeles mycket som konkurrent. Det torde ännu lång tid
framåt förbli Europas tacksammaste afsättningsområde.
I denna afsättnings realiserande möter emellertid Europa på rysk mark
en ny konkurrent, som i hög grad uppammats genom kriget, Östasiens
ej längre blott militära, utan också ekonomiska stormakt: Japan. För
endast ett dussin år sedan utgick denna makt ur kriget med Ryssland,
visserligen militäriskt stärkt, men ekonomiskt i hög grad öfveransträngdt.
Vi minnas väl alla dess omänskliga ansträngningar, seghet och
skicklighet under kampen. Japan hade gått mäktigt framåt på alla områden
de senaste åren, men beträffande kemikalier var det ännu starkt beroende,
kanske mer än något af de förut nämnda länderna. Härför ha japanerna
under kriget sökt råda bot, om för en längre tid framåt eller endast
under kriget är ännu svårt att säga.
Om vi då först se på den för oss så intressanta tändsticksindustrien,
som var Japans enda viktiga kemiska industri före kriget, så är det ju
allmänt bekant hur japanerna öfversvämmade marknaden med ett högst
mindervärdigt fabrikat, hvilket hade till följd att exporten stadigt föll
de sista åren, från 12 mill. yen 1912 till 11,8 mill. yen 1913, 11,0 mill.
yen 1914, 14,7 mill. yen 1915, 21,1 mill. yen 1916. Den stiger åter
plötsligt fr. o. m. 1915 tack vare krigskonjunkturen och den minskade
europeiska konkurrensen till afsevärda siffror. Denna ökning är alltså
konjunktur och torde efter kriget kunna brytas, kanske först efter vissa
svårigheter. Prisbilligheten, som betydde varans enda existensmöjlighet,
har man nu på senare tid sökt ytterligare höja genom stora
sammanslagningar inom de 189 tändsticksfabriker som existerade 1913. Denna
industri stod emellertid efter krigsutbrottet inför en stor fara: bristen på
klorater. Före kriget tillverkade en fabrik 300 ton, resten af behofvet,
som var ungefär 4 000 ton, importerades. I slutet af 1916 tillverkade
33 fabriker 7 000 fat i månaden. Det inhemska behofvet var inte blott
täckt, utan det stränga exportförbudet kunde upphäfvas. Men — denna
fabrikation lönar sig med det fyrdubbla fredspriset. Om japanerna skola
kunna konkurrera efter kriget är mycket tvifvelaktigt. Likaså har
fosforproduktionen så ökats, att inte endast behofvet snart torde vara täckt,
utan export kan komma i fråga. Japanerna ha inte själfva vidare rika
fosfatlager, men vägen ligger öppen till jordens rikaste fyndorter, de
bekanta öfosfaten på Indiska och Stilla Oceanens öar.
Svafvelbrytningen har tagit stora proportioner, sedan Italien gick med
in i kriget, den tycks under krigsåren ha åtminstone tredubblats. Japan
är rikt på svafvel och innehade redan under fredstid tredje platsen som
exportland. Sodafabrikationen har tagit sådan fart att inlandsbehofvet
synes tillfredsställdt. Kaustikt natron framställdes före 1915 endast i
2 fabriker, 7—8 000 ton, så att dubbla kvantiteten måste importeras.
Nu ha i följd af de stegrade priserna — 6-dubbla mot förut — stora
bolag bildats, t. ex. Asahi-bolaget med 1 mill. yen kapital för
framställning af alkali och klor på elektrokemisk väg. Alltså rör det sig äfven
här om en krigskonjunkturindustri, hvars framtid ej lär vara absolut,
säkerställd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
