Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - P. M. angående sältran, fisklefvertran m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ben extra förtjänst, som trålbesättningarna gjorde genom försäljning af
lefvern, ansågo emellertid trålägarna rättvisligen borde tillkomma dem själfva
eller åtminstone delas mellan besättning och arbetsgifvare. Denna tvistefråga
har orsakat den långvariga konflikt vid trålflottan, som ännu är olöst.
Sveriges trålägareförening förfogar öfver mellan 40 à 50 ångtrålare och
dess medlemmar hafva med herr And. Odenberg, Göteborg, såsom
verkställande direktör bildat ett bolag, Aktiebolaget Fiskmjöl, i afsikt dels att
tillvarataga lefvern och däraf göra tran, dels att af fiskbenen, lefverresterna,
hufvud, inkråm, affalls- och småfisk tillverka fiskmjöl till foderändamål
och guano, hvarvid äfvenledes olja bör kunna utvinnas.
Ångtrålflottan uppgifves kunna hemföra c:a 50 % af storsjöfångsten
och motortrålarna och andra fiskefartyg ungefär lika mycket.
I den händelse att konflikten vid trålflottan löses på ett tillfredställande
sätt, bör alltså trålföreningen hafva vissa förutsättningar för att bedrifva
fabrikationen med godt resultat hvad lefvern beträffar. Större svårigheter
torde det möta att fullt tillgodogöra sig inkråmet och småfisken, enär
utrymmesförhållandena ombord på trålarna äro begränsade. Ofta
erhålles nämligen lika mycket småfisk, hvilken man nu låter gå öfver bord,
som matnyttig fisk.
Trålföreningen har länge haft klart för sig, att med ett rationellt
utnyttjande af fisket äfven borde förbindas tillverkningen af tran, guano
och fiskmjöl, men vissa omständigheter hafva gjort, att man tvekat.
Under tiden hafva besättningarna gjort sina betydande vinster på lefver.
Att besättningarna ej godvilligt släppa denna extravinst är klart. Å
andra sidan anse trålägarna, att vinsten skett med tillhjälp af deras
kapital — fartyg, kol och smörjolja.
Man har emellertid länge låtit saken hafva sin gång. Man har
fruktat en viss antagonism mot trålfiskets »ödeläggande karaktär»,
isynnerhet om man började tillgodogöra sig all småfisk.
Man har dessutom, med erfarenhet från den på sin tid bedrifna
sillguanofabrikationen, hyst fruktan, att hälsovårdsmyndigheterna skulle
lägga hinder i vägen för en fortsatt fabrikation, om den nu åter sattes i gång.
En gammal fabrik vid Strömstad är inköpt af det nya bolaget och är
afsedd att flyttas till Framnäs på Björkö vid Kalfsund, ett för fabriken
synnerligen lämpligt läge mellan Göteborg och Marstrand.
Man har underhandlat dels med kommunen, dels med
fiskeriintendenten Dr. K. A. Andersson, Fiskebäckskil. Den senare har sagt sig från
fiskerisynpunkt ej hafva något att invända mot fabrikationen såsom
sådan, men har icke velat yttra sig om frågan från hälsovårdssynpunkt.
Kommunen, som förut ställt sig välvilligt mot förslaget, har då blifvit
tveksam. Bolaget har då enligt uppgift vänt sig till Kungl.
Befallningshafvande, där ärendet länge hvilat, utan att bolaget lyckats få något
som helst besked.[1]
Det borde vara af vikt, att Industrikommissionen gjordes
uppmärksam på den fördel ett igångsättande af företaget kunde innebära för
landet. Ett ingripande från kommissionens sida kunde säkerligen
påskynda ärendets behandling hos K. B. i Göteborgs- och Bohus län.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
