Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om metafysikens delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tankesystem, i vilket analysen av den givna verkligheten till sist
utmynnar, och den uppbär den progress — den
tankeprogress — som skall leda tillbaka till den givna
verkligheten. Här är alltså en regress till de ontologiska
bestämningarnas system, vidare en orientering inom detta system
självt samt slutligen en progress från detsamma till den
givna realiteten. Det är alltså som att röra sig i en
återvändsgränd. Man har att gå till slutet av denna och taga i
betraktande vad som möter en vid slutpunkten; man har sedan att
vända och gå tillbaka till utgångspunkten. Men härvid har
man — inom metafysiken — icke gått förgäves, ty om man
arbetat enligt den antydda proceduren, så har en metafysik
resulterat, och det är intet ringa förvärv.
Jag yttrade, att man från ontologin har att gå tillbaka till
utgångspunkten. Därmed är även antytt, att metafysiken
äger ännu en del, den sjätte. Huruvida denna är den sista,
vill jag icke yttra mig om, men jag ämnar här i varje fall icke
överskrida det halva dussinet. Det är klart, att sedan
metafysiken i sin ontologiska del utvecklat och fastställt den
transscendenta verklighetens formella och kvalitativa
grundbestämningar, så skall tanken se den givna verkligheten i
ljuset av dessa bestämningar. Det sker därigenom, att man
fortgår från ontologin till den givna verkligheten och förbinder
den senare med den förra. Detta är följaktligen en progress,
och den motsvarande avdelningen av metafysiken kallas
lämpligen dess progressiva del.
Jag vill dock icke påstå, att man kan deducera det givna
ur de ontologiska grundbestämningarnas system, men att
tänka det givna i dess samband med dess ontologiska
grunder är ingen omöjlighet. Också bleve det hela ganska förfelat,
om man icke kunde slå en bro mellan det transfenomenella
och det fenomenella. Hela metafysiken skulle i så fall
komma att besväras av en klyfta, som vore liktydig med en
otillfredsställande dualism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
