som visade sig ganska ofta ha ett mindre gynnsamt inflytande på kvinnornas hälsa, icke sällan även på deras sedliga ståndpunkt. Detta är ett förhållande, som måste väcka vår uppmärksamhet ej endast för kvinnornas egen skull, men emedan det ju innebär en fara för släktet och familjelivet. Erfarenheten har visat att en stor del av dessa kvinnor som från tidiga år ägna sig åt fabriksarbete, när de sedan gifta sig, äro fysiskt försvagade och dessutom ofta, genom sin brist på kunskap om ett hems skötsel, mindre lämpliga att fylla en mors och husmors kall. I de flesta länder arbeta ett stort antal gifta kvinnor inom industrin, därtill tvingade av att mannens inkomst är otillräcklig för familjens behov. Och för dessa hustrur så väl som för änkor, frånskilda hustrur och ogifta mödrar blir det ju svårt att på samma gång på ett tillfredsställande sätt kunna sköta moderskallet och förvärvsarbetet. Det är också hänsynen till mödrarnas hälsa och till det blivande släktets sunda växt som givit upphov till de på senare tider allt fler blivna särskilda lagbestämmelserna till skyddande av de inom industrin arbetande kvinnorna. Så har man i flera länder sökt inskränka kvinnliga arbetares arbetstid till en viss maximalarbetsdag, förbjudit nattarbete samt påbjudit en viss tids vila efter nedkomsten för industriarbeterskor, som föda barn. På sina håll har man också för att lindra den börda som det samtidiga utövandet av förvärvsarbete och moderskap pålägger många kvinnor, infört s. k. obligatorisk moderskapsförsäkring. Den i januari 1913 trädde den nya svenska yrkesfarelagen av d. 29 juni 1912 i kraft. Denna lag innehåller viktiga bestämmelser, som avse att skydda