de senaste åren ha de svenska arbetsgivarna infört intressekontor. Även intressekontoret kom först till i Amerika, hos den stora fabrik, som tillverkar de hos oss så brukliga kassakontrollapparaterna »The National Cash Register Company». Denna fabrik fick en gång i början av sin verksamhet hela sin europeiska leverans tillbakasänd, emedan apparaterna visade sig odugliga. Det befanns vid undersökning att arbetet var dåligt och slarvigt utfört. Ledaren av företaget fann snart att detta förhållande berodde till största delen på att arbetarna voro ointresserade av företagets framgång och dessutom så nedtryckta av ekonomiska bekymmer att de icke förmådde inlägga tillräcklig uppmärksamhet och intensitet i sitt arbete. Förstklassiga maskiner och goda löner hade fabrikens arbetare, nu infördes ett slags premiesystem, som gav dem som arbetade bäst, stora ekonomiska fördelar. Och så inrättades ett »intressekontor». Man hade märkt att vid de tider, då arbetarna skulle betala hyra, skatt eller andra större belopp, nedsattes just av denna anledning arbetsintensiteten betydligt, bekymren tyngde sinnet och förströdde tankarna. Intressekontoret byggdes på den principen, att det skulle vara en hjälp för dem som ingingo som medlemmar att varje vecka kunna lägga av en viss procent av sin lön till vissa större, regelbundet återkommande utgifter såsom just hyra, skatt, sjukkassa o. s. v. Intressekontoret får av varje medlem fullmakt att av hans veckolön göra det avdrag, som dessa utgifter, fördelade på årets alla avlöningsdagar, uppgå till. På detta sätt kan arbetaren med lugn förbruka den del av veckolönen som kommer honom direkt till godo, i medvetandet att pengar finnas sparade, då de stora utgifterna komma. Hur lätt går det inte annars att till löpande utgifter mat, kläder, o. s. v. ge ut även det man borde lägga av till hyran, så att