hemindustrins bomullsväverskor var samma år 6 öre och för linneväverskorna 7 öre. Skillnaden blev ännu större i fråga om årsinkomsten på arbetet, den blev för bomullsväverskor och linneväverskor resp. 121 och 124 kr. således 1/5 och 1/6 av vad deras kamrater i fabrikerna förtjäna. Dock är ju denna nettoinkomst beroende av arbetstidens längd, vilken för fabriksarbeterskor inom textilyrket brukar vara 10—10 1/2 timmar hela eller största delen av året, medan hemarbeterskornas arbetstid är mera oregelbunden. Utredningen lämnar också uppgifter om hemarbetarnas organisationsforhållanden. Det enda slag av självhjälpsorganisation, som varit något talrikare företrätt, har varit sjukkassor, eljest är, som jag av egen erfarenhet vet, föreningsväsendet mycket litet omfattat av hemarbeterskorna. Några få hemarbeterskor, 2%, tillhörde fackföreningar inom skrädderi, skoindustri och handskindustri. Särskilda fackföreningar för hemarbeterskor, såsom det finnes i Tyskland t. ex., ha vi icke i Sverige; det har hittills visat sig vara fåfängt att söka organisera dessa, de lägst avlönade av alla arbetare. Att det för våra hemarbetare och hemarbeterskor skulle vara av stor betydelse att tillhöra en fackorganisation och även att stå under yrkesfarelagens (d. v. s. en hemarbetslags) bestämmelser, är väl otvivelaktigt. Det skulle säkert höja dem både socialt och ekonomiskt. Dock är det ju ytterst svårt att åstadkomma en lag, som reglerar hemarbetet, och än svårare att tillse att en dylik lags bestämmelser efterlevas.