Under årens lopp har semester, som förr endast bestods åt chefer på ansvarsfulla poster, ämbetsmän, lärare och s. k. högre tjänstemän, införts inom en hel del yrken som förut ej haft denna förmån och även lägre tjänstemän, kontorister och butiksbiträden få åtminstone en eller två veckors ledighet på sommaren med bibehållande av hela eller en del av lönen. Men de kroppsarbetande skarornas behov av vila och rekreation tillgodoses sällan. Av en undersökning, som jag på uppdrag av Centralförbundet för socialt arbete, företog år 1914 för att utröna i vad mån arbetarsemester finnes införd i Sverige, framgick att blott ett ringa fåtal kroppsarbetare ha semester. Staten, som ju jämte kommunerna såsom arbetsgivare bör föregå med gott exempel, ger semester åt telegrafarbetare sedan 1908, — 15 dagar med full lön. Vidare har sedan 1905 och 1908 hospitalens personal, d. v. s. uppsyningsmän, sköterskor och ekonomipersonal, efter ett års anställning 15 — 30 dagars semester med full lön. Tulltjänstemän av lägre grad liksom lägre tjänstemän vid järnvägen ha 15 dagars semester, brevbärare likaså. Vid tullen infördes semestern 1913, vid posten 1914. Av Sveriges kommunalarbetare, som 1914 beräknades uppgå till 12,000, hade, då undersökningen det året företogs, endast 19.11% d. v. s. 2,300 man semester i de flesta fall efter en anställning av 2 år. Semesterns längd var i allmänhet 7 dagar. Angående arbetare hos enskilda arbetsgivare erhöll jag upplysningar genom arbetare- och arbetsgivareorganisationer. Och bland de arbetare det här är fråga om finnas även kvinnor, något som jag tror ej är fallet med de kommunalarbetare jag omtalat. Omkring 20,000 arbetare beräknades vid tiden för undersökningen erhålla semester, 3,275 hade fått semester genom kollektivavtal. Bland de yrken, där i tariffuppgörelsen