semester var upptagen, märkas charkuteriarbetare, bageriarbetare, bryggeriarbetare och textilarbetare (endast vid Malmö yllefabrik), och bland dem äro givetvis många kvinnor. Typograferna räknade sommaren 1912 208 arbetsställen, där semester införts, förövrigt förekom semester vid några chokladfabriker, ett par litografiska anstalter och bokbinderier, alla med många kvinnliga arbetare. I själva verket är det ju blott ett fåtal arbetsgivare som insett semesterns betydelse. Ekonomiska och konkurrenshänsyn ställa sig nog hindrande i vägen kanske ock praktiska svårigheter att uppehålla en kontinuerlig drift, om semester införes. På en del håll har man stängt fabriken en vecka — vanligen midsommarverkan — så att hela personalen fått semester på en gång, på andra håll låter man ett visst antal arbetare bli lediga samtidigt. Flera av de arbetsgivare som lämnat uppgifter till C. S. A:s undersökning, ha liksom arbetsgivare i utlandet förklarat, att om arbetarna använda semestertiden rätt, d. v. s. till att genom friluftsliv stärka sig, återvända de i regeln uppfriskade och intresserade med goda arbetskrafter. De kunna då utföra bättre och mer arbete, så att de på kort tid återbörda den extra utgift ledigheten förorsakat. Jag vet av erfarenhet att fabrikernas folk, dessa människor, som långa tider av året ej få gå ut medan solen är uppe, ha en märkvärdig förmåga att tillgodogöra sig naturens hälsobringande krafter. Jag har sett hur en enda veckas vistelse på landet verkat underbart stärkande på uttröttade arbeterskor, hur vissheten om att kunna få en tids ledighet och glädjen att planera för denna tid uppehållit krafter och humör under långa månader av ytterst ansträngande arbete. Och jag är övertygad om att det skulle bli en icke obetydlig nationell vinst i ökad arbetskraft och hälsa hos en stor del av befolkningen, om arbetarsemester bleve mer allmän.