nattvaket fördärva ju hälsan på samma gång som dylika nöjen kosta pängar. De slantar som ges ut på sådana nöjen, vilka i bästa fall skänka en stunds uppfriskande glömska av livets ledsamheter och besvär, men i många fall ha ännu större ledsamheter i släptåg — för de pängarna skulle man kunna köpa ett och annat, som man dagligen år igenom kunde ha glädje av t. ex. en bok, en liten tavla, en vacker krukväxt o. s. v. Den kvinna som redan från ungdomen fått blicken öppen för bildningens värde, får inte bara en förfinad smak och en vaken intelligens, hon lär sig också att sätta värde på sig själv, hon håller sig för god att vara med om vad som hälst och hon låter inte behandla sig hur som hälst. Det är detta många arbeterskor behöva lära sig: att känna sitt mämiiskovärde. De måste lära sig att de ha både skyldighet och rättighet att sträva efter en bättre social ställning, att arbeterskorna som kår måste vinna respekt. För arbeterskorna som kår är det av stor vikt att de få bildning och upplysning. Så länge massan av arbeterskor icke förstår sitt ansvar mot kåren, så länge ett stort antal arbeterskor icke begära mer av livet än att slippa svälta, så länge de tåla att man behandlar dem som blott könsvarelser utan högre intressen, så länge skall kåren icke vinna den aktning, som otaliga av dess medlemmar förtjäna. Sant är det, att det är chefer och förmän, som ange tonen i fabrikerna, på dem faller ansvaret för, hur kvinnorna på deras arbetsplats behandlas, sant är det, att man med orätt ofta dömer hela arbeterskekåren i en fabrik efter några få arbeterskors mindre hyfsade uppträdande, men sant är det också, att det behövs mycket mer solidaritets- och ansvarskänsla arbeterskorna emellan. Nu går det vanligen så, att de mera upplysta och