de möjligheter att höja sig, de tillfällen till bildning och upplysning, som stå till buds. Erfarenheten lär oss att kvinnorna äro sena att organisera sig, att de i allmänhet visat sig mindre tillgängliga för upplysning och mindre intresserade av att förbättra sin ställning än männen och att detta i mycket kan tillskrivas att kvinnan har mindre motståndskraft än mannen mot fabriksarbetets förslöande inverkan. Härtill kommer att fruktan för att mista brödstycket ofta tvingar kvinnorna att tåla orättvisor och oanständigt bemötande av förmän och manliga kamrater, samt att en del arbete i sig självt är förråande. Det stora flertalet arbeterskor ha ännu icke lärt sig uppskatta bildningens värde, varken i det avseendet att kunskap är makt, att bildning och kunskaper öka vårt självmedvetande och självförtroende eller i det avseendet att bildningen ger livet mera innehåll, skänker oanade glädjeämnen, skatter, som ingen kan ta ifrån oss. För den enskilda arbeterskan är det en lycka, om hon redan vid unga år, innan fabrikslivets ansträngningar och mindre rena atmosfär förslöat henne, lärt sig använda åtminstone något av sin fritid till god läsning och förädlande förströelser, om hon t. ex. är medlem i någon förening eller klubb, där man inte bara roar sig, om hon vänjt sig att höra god musik, om hon fått ögonen öppna för naturens skönhet, om hon förstår betydelsen av att ha prydligt i hemmet, av att vårda sin kropp och sina kläder väl. Har hon fått dessa bildade och bildande vanor, är hon till en viss grad rustad mot de vådor fabrikslivet kan medföra. Den motvikt mot fabriksarbetets enformighet de unga söka, är helt naturligt nöjen. Men vi veta, att de nöjen som stå till buds, ej alltid äro de bästa. Och det är inte bara det, som är det betänkliga, att i dans- och varietélokaler möta farliga frestelser, den dåliga luften och