Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiskar upp ur lommen en liten apoteksflaska och häller
några droppar extra i glaset.
I början är det tyst som i en kyrka, endast kraftiga
käkars klafs ge eko. Men snart bryter den lilla pärlan,
en gudapärla, den stora tystnaden. Och sorlet stiger
— med sorlets stigande, stiger också en allt fränare
odör av svett och utdunstningar ut i lokalen.
I detsamma kommer kolportören Meck, tydligen
passande det psykologiska ögonblicket. Meck är omkring
40 år, tunn, glåmig, liten som en dvärg och
puckel-ryggig. Ögonen glana. På tröskeln stannar han och
ropar med utdragen, hes röst:
»Tidningar — Syndikalisten — Brand — Arbetaren
— tidningar —»
Går sedan från bord till bord och gör affärer. De,
som inte köpa, få känna på hans elaka tunga. Meck är
en liten tyrann, ett slags monstrum, som omedvetet
inger skräck.
Timman går. Snart brusar åter arbetet därnere.
Men rytmen är icke så livlig och jämn som före frukost.
Och gradvis sjunker intensiteten. När klockan slår
fyra, är energien slut. Åttatimmarsdagen också.
»Du kan la följa me’ hem te Frigången å se hur vi
har’t nu», föreslår Goliat sin bror, då de träffas efter
arbetets slut.
Det förslaget framställer han för Melis skull.
Goliat vill överraska henne, när hon kommer från
sitt arbete i Fiskhamnen. Meli har i alla fall en svåger,
som är något nu — och vem vet, vad han kan bli.
Viktor säger ja till förslaget. Och så marschera de
båda bröderna i väg kajen utefter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
