Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vilka kontraster. Viktor liten och satt, välvårdad
och i styrmansuniform. Goliat liknar sin namne:
bålen, lemmarna, kraniet äro en jättes. Men mest
frappera de röda, slokande mustascherna, det uppblåsta
ansiktet och de köttiga, gredelina läpparna. Den smutsgula
overall’en stramar hårt över magen och trätofflorna
slamra mot stenläggningen lite oregelbundet, ty Goliat
är sällan riktigt nykter. På det rödhåriga, nästan
fyrkantiga huvudet sitter en för liten vegamössa, med
kullen framdragen och nerstukad över strimmeln. Til!
sin natur ett stort barn tar Goliat dagen som den
kommer.
Då de nu vandra i väg utmed kajerna, se både
bekanta och obekanta efter dem. Den frappanta
kontrasten både i utseende och klädsel drar till sig allas blickar.
Viktor blir en smula brydd, men spelar oberörd. Goliat
besväras inte av slikt. Strängt tager bekymrar honom
endast den lilla flaskan i fickan. Är den tom eller borta,
tappar Goliat koncepterna och blir rasande som ett vilt
djur. Sådan har han varit sedan ynglingaåren. Men
Viktor minns honom också från barndomen. Då var
David en käck och lustig fyr, snar med flatan, snar i
mun. Och alltid kamperade de ihop.
Goliat erinrar sin bror om denna tid:
»Då hade vi allt förbannat roligt ändå, Vekter.»
Han stryker upp mustaschborsten och ser sig dröm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
