Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En kall rysning ilade genom ryggmärgen på
grefven. Han märkte att han hfir fördes en ganska
ster fara till mötes. Ehuni Dahlberg icke tycktes
vara nyfiken att fortsätta samtalet, kunde grefven icke
iterhilla en fråga: ”Är det således till general De
la Gardie ni ämnar föra mig, herr
generalqvarter-mästare?”
”Ja si, ni känner namnet? Ni kan då kanske
upplysa något om vår stackars grefvinna? Är den
unga fröken Ulfeld med henne?”
”Grefvinnan tyckes med mycken ömhet hafra
fästat sig vid den unga fröken.”
”Det är hvad man kunde vänta af ett så utmärkt
fruntimmer!”
De ridande mötte nu en annan trupp, som
anropade dem. Generalqvartermästaren stannade genast
vid anropet och framskickade en man för att suga
fältropet och taga lösen. Derefter närmade sig de
båda trupperna hvarandra.
Vid åsynen af Dahlberg red den mötande
be-falhtfvareo fram till honom, och de båda officerarne
aflägsnade sig något från sitt manskap för att en*
skildt samtala.
Följden af detta samtal blef, att en
underofficer och tvänne ryttare fingo befallning att afgå med
fångarna, medan officerarne förenade sitt manskap.
”Farväl, herr grefve Reventlou!” sade Dahlberg,
då han tog afsked. ”Tillåt mig, såsom en
välmenande nan, att påminna herr grefven om
nödvändigheten att tala sanning!”
Med dessa ord kastade sig de Svenska på en
liten sidoväg, som ånyo närmade dem till staden.
Underofficeraren tillsade fångarna att genast
fÄlja, och tog vägen bortåt Krempe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
