- Project Runeberg -  Jacob Casimir De la Gardie. Novell /
139

(1849) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m

undan, hvaremot rifcsrådinnan, med tårar i ögonen,
drog sig tillbaka. Den unge krigaren, som kände
medlidande för den sörjande skönheten, vågade likväl för
närvarande icke annat, än följa den befallning han
erhållit, att vara höflig och uppmärksam.

"Tillätes det mig", frågade hau, "att anhålla om
anvisning till mitt manskaps qvarter. Herr riksrådet
behagade derefter tillåta mig att fördela vakterna, så
att jag äfven får föreställa mig nyttig för riksrädets
egen trygghet."

"Jag anser mig tryggast bland mina egna
under-hafvande, då min kooungs regering icke inskränkes."

"Naturligtvis i andra tider och under andra
förhållanden", anmärkte löjtnanten något ironiskt. "Men
då min befälhafvare utsett detta slott att intaga
garnison, och denna garnison skall utgöras af mitt
manskap, hoppas jag att herr riksrådet icke skall finna
oss alltför ovärdiga att försvara det."

Ehuru med missnöjet inom sig, följde den
förnäme Hans Lindenow den Svenske löjtnanten till de
stall och lägenheter, som upplätos åt hästar och
manskap, äfvensom till det rum, som skulle bebos af
honom sjelf.

Så snart Silfverbjelke fördelat sitt manskap och
fullgjort hvad han till en början ansåg sig skyldig
såsom militär, begaf han sig till riksrådets rum, der
han ville njuta af sällskapslifvet.

Riksrådinnan visade sig ånyo, men i hela hennes
eljest så älskvärda och behagfulla väsende röjde sig
en fortfarande spänning och oro, som icke bordt
undfalla en mera öfvad och uppmärksam menniskokännare,
än den unge krigaren.

Då löjtnanten, efter en utsökt aftonmåltid, hvarvid
ett tillräckligt förråd vin icke saknades, begaf sig till
sitt sofruin, infann sig korpralen hos honom för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghcasimir/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free