Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - WINGÅKER. 1. SKOLAN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras hjertan icke ämnade förneka. Både Erik och Olof älskade
att tala med Karin om den kära och vackra Annika; men
besynnerligt nog ville aldrig den ena brodern tala om henne, så
att den andra hörde det. Men hvardera sökte henne, för att för
henne få utgjuta sitt hjerta, så att hon var liksom bådas
förtrogna. Satt hon på en dikesren med den ena brodren, höll sig
alltid den andra på afstånd, så att hon alltifrån barndomen
liksom fick en vana att icke tala vid dem, då de båda, såsom i
skolan, voro närvarande.
Emellan de båda bröderna blef det, liksom af tyst öfverenskommelse,
aldrig mera tal om den mördade katten, men minnet af det
föröfvade nidingsdådet gnagde länge i hemlighet deras unga samveten.
Det gaf åt dem båda en viss slutenhet, stundom en viss misstro, ty
medvetandet af ett hemligt brott, skjuter djupa taggar i menniskans själ.
Den som emellertid djupast sörjde, var Karin. Mången natt,
långt efter den tid, då gerningen fullbordas, hörde hon det
oskyldiga kräkets jamande, då det fördes ut af vinden i fjerran. Hon
gret om nätterna och tärdes af sina samvetsqval, för hvilka den
enda lisan bestod i samtal med de båda skolkamraterna. Men
äfven i samtalen med dem särskildt, vidrördes aldrig äfventyret
med katten, och slutligen var det som om en underbar blygsel
gömt detta minne i djupet af samtliga de unga själarna.
-*-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
