Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LAPPLAND. 3. SVART-ANUND
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Jag följer dig!” svarade Ristin, med en röst, som
trängde ännu djupare i hans hjerta, än den gjort i yngre åren.
Deras väg gick uppför Tjeggelvasfjellet till den plats, der
Kompi fordom bodde. De ville ännu en gång kasta en blick
på de kända mullhögarna.
Men just som de skulle vika om hörnet af en klippa,
mötte dem en syn. På samma ställe der Anunds fädernekoja
stått och förfallit, reste sig de nytimrade kanterna af en
nybyggares hus, ännu utan tak. På den släta platsen derutanföre
stod nybyggaren sjelf, stödd emot sin plog, medan han lät
hästen hvila sig och sjelf tog sig en pris snus.
Ovillkorligt skakade Anund sin bössa. Ristin, i hvars
drag harm och hat målade sig, lade sakta handen på hans axel.
Derefter pekade hon på nybyggaren. ”Mins du huru Tjonk
blef skjuten?” hviskade hon. ”Den der har icke stulit våra
renar, eller våra penningar: han har stulit vår jord. Honom
behöfver du icke skona!” (Se pl. 3).
Anund kastade en mörk blick tillbaka på henne.
”Röfvaren skall dö!” sade han. ”Ingen skall spåra oss ända till
Norrige. Men vill du följa mördaren Anund, liksom du har
följt tiggaren?”
”Jag följer dig!” svarade hon.
Då lade Anund bössan till ögat. Skottet var säkert, ty
mannen föll med genomborradt hufvud, och den skrämda
hästen ryckte till och skenade bort med den plog, som ristat
Kumpis jord.
Hvart de båda makarna egentligen begåfvo sig, och hvar
mördaren fann en fristad, i fall hans samvete tillät honom att
ega en sådan, det erfor man icke. Men att han varit sedd i
Norrige, och att han derifrån skickat helsningar till sina
närmaste, att han ämnade begifva sig öfver hafvet, det berättade
flere af fjellfolket. På Tjeggelvas förföll emellertid det
påbörjade nybygget, ty ingen vågade nedsätta sig på Kumpis jord, af
fruktan för Svart-Anund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
