Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likasom det gamla mossbeklädda klostret Husaby
der borta. Du vet icke, hvad en sådan kärlek,
som den jag uppoffrat, vill säga. Eller kan du
tänka dig någon större förlust, än att hafva egt
ett sådant hjerta, som Gunildas, och sett det
våldsamt lösryckt från sig? — Det bittraste är,
att hon äfven lider, att hon lider för min skull!”
”Tyst, tyst, Liljensparre!” sade den blå
riddaren, och ett uttryck, likasom han med våld
qväft en mängd lågande känslor och minnen i
sitt bröst, flög öfver hans manliga drag. ”Tyst
med denna klagan: den är orättvis. Du är lik
en högmodig köpman, som derföre, att han
förlorat sitt bästa skepp, icke vårdar fortsätta sin
handel med ett mindre fartyg.”
”Ja! det är icke så lätt att nöja sig med
det ringa, sedan man förlorat det högsta,” var
Liljensparres svar.
”Kan du kalla en sådan varelse, som Anna
Posse, för ringa,” utropade hans vän, ”då vet
jag verkligen icke, hvar du i dag gjort af dina
ögon, ditt sunda omdöme, hela din själ. Jag
skulle sannerligen för min del kunna bli kär i
henne, fast jag är så bunden, som du vet. Har
du då icke sinne för den sällheten att utgöra en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
