Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förut obekant känsla. Han gick ned till stranden
och sträckte i bedjande ställning sina armar utåt
fjerran; men hafsfrun nickade vänligt, i det hon
försvann vid en ö, bland hvars täta skogar hon
hade sitt hemvist.
Nu öfvergaf jätten att härja sitt grannskap
och satt i stället dag och natt på sitt berg,
blickande utåt Lurön. Men, när han hade suttit så
i nio år, beslöt han att besöka hafsfrun och se,
om hon lefde. Han byggde sig om vintern en
präktig drake och begaf sig en vårdag åstad;
men, när han kommit en fjerdingsväg ut i sjön,
mötte honom en förfärlig storm, som slungade
hans fartyg tillbaka och krossade det mot
klipporna vid foten af Kinnekulle. Men jätten byggde
sig derefter en bättre drake och afseglade
åter våren derpå. Den gången seglade han två
fjerdingsväg, inan hans skepp kastades tillbaka
och förstördes af stormen. Han byggde så ett
nytt, allt bättre fartyg, hvarje år, och hann för
hvar gång en fjerdingsväg närmare den
efterlängtade ön, som låg på nio fjerdingsvägs afstånd
från hans strand. Slutligen, den nionde våren,
var han ön så nära, att, då stormen, som
vanligt, öfverföll honom, han kunde gripa tag i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
