Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallar tycke — den är kärlek. — men en helt
annan kärlek, än den jag hyste för Drottningen.
Ack! för Gunilda hade jag velat gå i doden: en
enda blick från hennes sköna öga hade jag
önskat till belöning för en hel lifstids lidanden.
Också bekänner jag, att jag egentligen icke
sörjer så mycket förlusten af hennes hand,
emedan jag tänkte mig den som en lycka, alltför
helig för detta lifvet, och föreställningen att
ega henne uppfyllde mig alltid med en känsla af
fruktan, emedan det förekom mig som en
förmätenhet att tänka mig henne annorlunda än
som en varelse, högre än jag och förhimmelsk,
att hinnas af mina önskningar; utan det, som
i sjelfva verket gjort mig ondt, och mer ondt
än allt annat, som jag kunnat lida, var den
öfvertygelsen, att hon aldrig kunde blifva lycklig
med den ishjertade gråhåringen. Och denna
tanke skall gräma mig, så länge jag lefver! En
inre känsla säger mig, att, om jag också icke var
värd en sådan engel som hon, så är Konungen
ännu mindre värd henne.”
”Nå än Anna?” frågade Brahe. ”Hvad känner
du för den lilla engeln, som väl icke är så
hög som en Drottning, men öckså trefligare?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
