Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och öfvertala henne att släppa Anna till
Stockholm. Den goda Fru Ebba, som annars hade
svårt för att tillåta någon annans tunga än sin
egen hålla samtalet i gång, hade likväl fattat
en sådan vördnad för grefvens finhet och
skicklighet, att hon tillät honom framställa alla sina
meningar till punkt, utan att afbryta honom.
Han förstod att väcka Fru Ebbas medlidande
för Drottningen, och, då han beskref, huru
ensam och öfvergifven den ädla Gunilda kände sig
i den gamle Konungens oroliga hof, föll hon
sjelfmant på den tankan, att skicka dit Anna, på
det hon skulle få någon anhörig till tröst och
sällskap.
”Visst gör det mig ondt,” sade Fru Ebba,
”att släppa den ungen härifrån; ty, om hon
kommer hän, så finns det ingen menniska mer,
som jag slipper att gräla och träta beständigt
på. Min svåger Lage har nästan lika god råd
på döttrar, som vi ha på söner. Han har fem
flickor och en son; men vi ha sju gossar och så
vår dotter Brita, som vardt gift i fjol med Bengt
Gabrielsson Oxenstjerna. Svågers enda son,
Arvid, är Hofjunkare och aldrig hemma. Han har
derföre bedt oss, att få ha vår son Knut hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
