Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om du vill. — Vill du annars nu genant se,
huru jag skjuter? — Jag ser kanten af en svamp
vid den der ekestammen der borta. Jag har
lust att försöka, om en kula går igenom den.
Jag tål inga svampar, som i smyg fästa sig bakom
träden. Se på!” Han spände sin studsare och
lade an.
”Herre Gud! det är ju Grefvens hatt!” skrek
Bolla. ”Ser ni då intef Herr Jöran? Det blå
rockskörtet! —”
Men det var för sent. Jöran sköt på
ögonblicket, och kulan genomborrade ganska riktigt
brämet på Grefvens hatt. Jungfru Anna gaf
till ett anskri af förskräckelse, och Liljensparre
grep Jöran i armen. Men Herr Jöran (mot hvilken
det vore en alltför stor orättvisa, att förneka
honom skicklighet i den ädla skjutkonsten) gick
helt kallt till stället. Liljensparre följde honom.
Just då Herr Jöran nalkades eken, träffades
hans skullra af ett föga ridderligt vapen, men
som kunde avses tämligen skapadt att kufva så
vilda lynnen som hans. Ett par kraftiga
käppslängar hade knappt neddundrat öfver honom,
förrän Grefven af alla krafter sprang uppåt
berget, kanske för att locka sin fiende på större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
