Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sköna jungfrun, då Bolla i detsamma påminde
sig något, som blifvit glömdt. Hon gick skyndsamt
tillbaka till grottan och lutade sig ned,
likasom för att bredvid Jungfru Annas bänk
plocka en blomma, hvilken hon dock — stack i
sin kjortelsäck. Derefter körde hon in den
stackars uppskrämda hinden i dess lilla stall och
hade ganska mycket att syssla, innan hon fick
det väl stängdt. Hon släppte derefter de bundna
hundarna lösa, och först då hon märkte, att
de båda herrarne Posse slutade sitt samtal,
nalkades äfven hon sin unga matmor och den
artiga cavaljeren, som emellertid språkat med
henne. Det är visserligen en förlust, att
innehållet af dessa bådas samtal icke blifvit bekant;
men då ingendera behagat yppa det, måste
man inskränka sig till gissningar. Att det icke
blott angick hvardagsämnen, skulle man kunna
sluta deraf, att, då Bolla återkom, Jungfru
Annas ena kind hade likasom ett litet märke efter
en tår, som oformärkt smygt sig utföre den sköna
rosenkullen, och Herr Stallmästarens kinder
lågade af en hög rodnad, medan hans ögon, som
då och då upplyftes ifrån marken, glänste af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
