Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blomman på Kinnekulle - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sig,” svarade Prinsessan, orörlig i samma
ställning.
Grefven ville draga sig tillbaka; men
Prinsessan räckte honom, liksom i tankarna, sin hand
utan att hon likväl bortvände sin blick från
den oändliga utsigten. Han fattade den lätta
handen, som, liksom medvetslöst, hvilade i hans,
och en obeskriflig känsla målade sig i hans
glänsande ögon, då han, glömmande all naturens
skönhet, blott fäste dem på Furstinnans, af
en skön förklarings glans omgjutna ansigte.
Anna Posse stod med Liljensparre, några
steg från Prinsessan, vid den lilla rännil, som
emellan små vattenblommor sorlar ifrån den
springande källådran ur grottan, utför sluttningen
af berget. De båda betraktade det lysande
tåget af Prinsessans svit, som hvimlade på
vägen emellan Råbeck och Hellekis. Liljensparre
ihogkom då åter hennes ring och framtog den,
för att återställa densamma. Hans egen föll
honom äfven dervid i handen, och han betraktade
tankfull en minut de båda ringarna,
hvarefter han fäste på den rodnande jungfrun ett
talande ögonkast. Hon halkade i detsamma
utför en slät sten; men i ögonblicket hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
