Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tror ni, Stensson,» sade grefven, »att
kyrkoher-den skulle kunna hinna hit innan grefvinnan kom?
mer?»
Stensson kastade en blick på pendylen, som var
uppsatt just emellan de begge porträtterna. Efter
några sekunders öfverläggning svarade han: »Ja, nådig
herr grefve!»
»Skicka då genast efter honom!» återtog grefven. »Låt
säga ått han spisar middag här.»
En djup bugning, och Stensson försvann med nästan’
ohörbara steg, liksom han inträdt. Endast bullret från
ett par aflägsnare dörrar röjde att han verkligen gick
bort. Men han dröjde icke länge borta.
Då kan återkom, framträdde han bugande inför sin
herre och lade ett bref på det lilla bord, som alltid
stod invid länstolen. Endast en blick gaf tillkänna
att han uträttat den förra befallningen, och nu drog
han sig stum tillbaka.
Grefven betraktade brefvet med en öfverraskad blick,
men lät det länge ligga, innan han, efter en orolig
och smärtsam inre strid, fattade och bröt det. Hans
uppsyn blef allt mera mörk, och de djupa fårorna på
hans panna rörde sig, liksom hade tiden just arbetat
på att ibland dem plöja en ny. 1 den läsandes öga,
ehuru mulet och stirrande, framblixtrade emellanåt ett
skimmer: det var af vrede.
Sedan grefven slutat läsningen, kastade han brefvet
på bordet och försjönk ånyo i sitt grubbeL På den
höga pannan målade sig allt mörkare skuggor af det
dystra lynnet, och slutligen ilade öfver de åldriga dragen
uttryck, såsom kämpade i hans inre samvetsqvalens
hemska makter« Han kastade sig oroligt af och an
i länstolen; han böjde sitt hufvud, liksom för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
