Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gretvinnan hade svårt att fi den lilla fröken tystad«
iarnels gråt tycktes pi sjömannen göra ett oangenämt
intryck: med ett utseende af bekymmer, bvilket pl
Kuis något pussiga kinder tog sig ganska eget ut,
betraktade han den ångsliga flickan. Hans förlägenhet
tilltog, och han syntes tydligen besvärad af sin ovana
vid så mycken förfining, som bär omgaf honom. Hen
äfven det skarpa draget öfver ögonbrynen, som röjde
hans medfödda oböjliga envishet, framträdde och an-»
tydde att han nu hvälfde inom sig planer, frin bvilka
intet obehag i verlden skulle förmft honom att afsti.
Grefvinnan sökte bringa sitt inre i jemnvigt efter
den första öfverraskningens ögonblick: hon smekte
Hlla Ada, och lyckades småningom ställa henne till*
freds, så att barnet upphörde att gråta, ehuru det
alltjemt med skygghet såg på morbrodern.
Slutligen upptog den besvärade Evert samtalet ånyo.
»Du kommer ensam resande, Agnes?» frågade han.
»Hur står det till med svåger Schönleben?»
Grefvinnans blickar tårades; hon vände silt hufvud
emot honom och svarade: »Se, så långt är det
kommet, Evert, att du icke vet alt din egen syster varit
enka redan i tvenne år.»
»Enka,» utbrast han — »således är Schönleben död?»
»Ja, Evert, och min far önskar att jag hädanefter
skall lefva hos honom på Tofleborg — hans ålderdom
är nog enslig och sorgfull ändå.»
»Hvem är skulden dertill — hvem har drifvit det
så långt?»
»Du vill väl ej komma fram med någon
beskyllning mot vår far, Evert? Sök icke att urskulda dina
fel med att ytterligare bryta mot den vördnad, som
Grefvinnan. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
