Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evert, att böja ert bjerta och sinne, att afstå från det
hat, som ni tycks hysa mot en afliden, och att med
vördnad och undergifvenhet anhålla om er fars
förlåtelse!»
»Det är sista gången jag sätter min fot i min fars
rum,» ropade Evert, med uttryck af fast beslutsamhet:
»jag vill aldrig mer se henne!»
»Än henne, grefve Evert?» sade kyrkoherden, i d§t
han pekade på grefvinnan Berthas idealiskt milda,
ljuf-va bild, som med sitt sällsamt rörande uttryck liksom
förebrående såg på den vilde sonen. Evert tog ett steg
tillbaka. Äfven grefve’Severins öga bade följt
kyrkoherdens hand.
»Ni dr icke den förste son, grefve Evert, som fattat
hat till en styfmor,» återtog kyrkoherden; »men den
vilda öfverdrift, som ni visar, gör detta hat ännu mera
fördömligt, än det i sjclfva verket och i alla fall är,
enligt både Guds och samvetets bud. Jag anser mig ,
böra förmana er, grefve Evert, till besinning — sök
att beherrska er sjelf!»
»Berthas son!» hviskade den gamle grefven halfhögt.
I den skälfvande rösten uttalade sig det ånyo öppnade
fadershjertats känsla.
Evert vände sig hastigt om vid det oväntade ljudet;
men hans öga halkade i detsamma öfver Emerences
bild. Dess åsyn flög såsom en blixt ur afgrunden g««
nom hans inre. »Nej,» utbrast han, »jag kan icke dröja
här: ut måste jag, ut på hafvet bland storm och faror
— jag skall aldrig mera luta mitt hufvud under det
tak, der hon lefde och . . dog!»
Grefve Severin sökte alt återvinna sin besinning.
Slutligen sade han: »Jag vet att du hatar Tofteborg:
när du kunde förstöra din egen mors egendomar, hv«d
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
