- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
71

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dem på grefvifaan. »Mylady,» sade han stammande»
»mylady, ni, som är så hög och förnäm och skön, ni
har sagt, mylady, att . . att ni viile bedja för
Lillien-stedt, för honom, som är myladys bror! Om mylady
icke förtörnas, nog vet jag hvad som vore mera värdt
än allt guld i verlden, om jag bade tusen dubloner,
i stället för fyra. . . . Men mylady förtörnas
kanhända?»

»Hvad menar ni, min vän?» sade grefvinnan, något
förvånad, men med mycken godhet.

»Mylady,» återtog sjömannen med sväfvande och ofta
afbruten röst, »en fattig sjöman är ringa som ett
bafs-kräk, fastän den gode Guden och Frälsaren icke
försmår att rädda hans själ; men mylady beder ju för
Lillienstedt, som också är sjöman, fast han är myladys
bror ... för mig hafva väl aldrig andra bedit, än
några fattiga omvända dajaker på Borneo och
clergy-manoen i Bruni. . . . Blif icke ond, mylady; men om
cn sådan hög och fullkomlig dam, som mylady, en
ging ville bedja för en fattig sjömans själ .... jag
vet att många högförnäma damer i England bedja för
sjelfva hedningarna. . . . Men, mylady, förtörnas icke!
Jag tror så visst, att Herren gerna hörer edra böner ....
ack, en bön för en fattig sjöman, mylady!»

Grefvinnan blef rörd. »Var Öfvertygad alt jag skall
bedja för er, hvar gång jag beder för min bror!» sade
hon, i det hou med en nästan ofrivillig, men vaeker
rörelse räckte handen åt den fromme sjömannen.

Han tog, ehuru med en sällsam fruktan, liksom han
varit rädd att skada ett ömtåligt konststycke, den fina
handen i sin ett ögonblick, och bugade sig djupt, utan
att likväl våga kyssa densamma: han blott tyckte en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free