Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men skulle da äudå neka att emoltaga en stimma
serskildt af din syster? Jag skall säga dig, att den
der redlige sjömannen, som kommit för att söka upp
dig, behagade mig mycket — kanske ville du hafva
något att ge honom eller någon annan, som du
önskade» ....
Evert rynkade sina ögonbryn: det syntes att
kraftiga beslut vaknat inom honom, och att han i det eljest
så förhatliga, af bittra minnen uppfyllda sinnet likväl
kände sig upphöjd och förädlad, åtminstone i en viss
min. Han svarade sin syster: »Jag ville gerna
medföra något, som vore mig ett minne af dig, om jag
icke alltid med förskräckelse tänkte tillbaka på delta
bem. Till och med — jag vill tillstå det, Agnes —
var det mig kärare förr att veta att du icke var här:
då du bodde med svåger Schönleben i Skåne, tänkte
jag oftare på dig, än jag nu kan och vill göra.»
] deIIa ögonblick visade sig för de båda syskonens
blickar den gamle liggargubben och hans dotter,
hvil-ka med snabba steg ilade genom den eljest, serdeles
för sådana gäster som de, förbjudna parken. Gubben
såg sig omkring med sin vanliga illpariga
försigtig-bet, medan flickan tigande följde hans spår mellan
bäckarna.
Grefvinnan, som kände deras förhållanden till
familjen, sprang upp. »Hvart erna.de sig?» frågade hon
oroligt.
Evert, som icke kände dem, utan missförstod
gref-vinnans fråga, svarade: »Åh, de ha väl af misstag
råkat komma in genom någon af trädgårdsportarna —
jag skall visa dem vägen!» Med dessa ord ilade han
ut. Grefvinnan följde honom långsamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
