Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jo, ser du, Lodman, jag menar så: Nu äro vi icke
far och son, men vi kunna vara bröder — så vill jag
att du skall anse mig! Fast jag är gubben, så skall
du kalla mig du; och det blir du som skall styra och
ställa allt hvad du förstår bättre än jag ombord.»
»Kapten . . sir . . Lillienstedt,» utropade Lodman,
»det må vara som du säger! Jag vet väl att jag får
svåra stunder, och till och med skarpa strider med
dig sjelf, Lillienstedt; men jag ernar icke svika. Jag
skall styra till det bästa, det lofvar jag, både för din
skull, Lillienstedt, och» — han sänkte rösten — »och
för hennes, som beder för oss båda!»
I Lodmans öga brann skenat af en underbar rörelse,
då han räckte sin redliga hand åt vännen.
Evert tryckte och skakade handen, sprang derefter
hastigt npp och slöt sin vän intill hjertat. Efter
den häftiga omfamningen sjönk han tillbaka på soffan.
Djupa snyftningar frambröto ur hans bröst, och strida
tårar sköljde ymnigt hans väderbitna kinder.
Lodman betraktade honom några ögonblick med
förvåning; derefter sade han med vek röst: »Vill du
vara ensam några ögonblick, broder? Jag skall ställa,
mig i dörren och tillse att ingen stör oss.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
