- Project Runeberg -  Den unga grefvinnan. Novell /
117

(1847) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lönade icke mödan, ty den rar sa rik, att hon med öp*
pet och varmt sinne, utan tvekan, skänkte väl rågade
andelar åt hvem som helst, som syntes henne värd
hennes förtroende. Hon hade haft många giftermålsanbud
sedan hon blifvit enka, men alltid, huru förmånliga de
tyckts visa sig för andra, afslagit dem for att bibe*
hålla sitt oberoende: hon insåg nog, den kloka, alt*
samma stund bon åter böjde sitt bufvud under
äktenskapets tunga ok, hon skulle förlora sin högsta glädje,
som bestod deri att få emottaga artigheter af hvem hon
ville och besvara dem så öppet hon ville hennes
största förtjusning utgjorde nemligen den sida af um*
gäpgeslifvet, som man i allmänhet kallar kurtis. Hon
hade doek alltför ädel karakter och alltför rena seder
för att misstänka eller, i fall det skulle kommit i fråga,
tillåta att utbytet af förtrolighet och artigheter mellan
bepne och hennes gunstlingar en hårsmån öfverskred
dep grdns, som hennes fasta vilja utstakat. Hvad denna
gräps beträffar, så skulle visserligen mera enfoldigt
blyga och folkskygga varelser kanske uppdragit den på
ett något längre afstånd frip sig än hon; men kärnaa
af hennes karakter var så fast, att, huru närgångna
andra tyckte att henpes vänner kunde synas, hon likväl
intet ögopblick lät dem öfverskrida hvad hon jemt och
nått kunde anse tillbörligt.

Till fru Wekströms egepheter hörde också att bon
var alldeles förtjust i allt godt och ädelt. Hade en
menniska gjort en god gerping, som kom tih hennés
kunskap, uppförde hon honom genast bland favoriternas
antal. Den välvilja, som blifvit henne bevisad, glöm*
de hon aldrig; och ett tacksammare, varmare och öm-»
aiare qvinnohjerta än det, som klappade under de
lif-liga strömmarna af berättelser och infall, af uppmunt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mghungagre/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free