Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
genhet hon årft efter sia aflidne make. Att för*
sona far och son blef derföre hennes djupaste och
innerligaste önskan, äfven om denoa försoning skulle
kosta henne sjelf uppoffringar. Evert å sin sida fann en
glädje uti,att.åt den älskade halfsystern få afstå allt;
och för att göra henne till viljes, hade han varit
färdig till hvad helst hon åstundat. Sjelfva sin önskan
att få f5ra ett skepp till sin muhamedanske vån på
Borneo skulle han säkert utan stor tvekan uppoffrat,
om han dermed kunnat göra henne ett nöje. Sålunda
hade hjertats makt på få stunder så försonat de båda
syskonen-, så gjort dem för hvarandra dyrbara, att alla de
vidsträckta beräkningar, allt det vigtiga och
högtidliga, ja, sjelfva användandet af den faderliga
myndighetens maktspråk, hvilka den gamle Severin
Lillien-stedt hade i beredskap, helt och hållet kunde
umbäras vid uppgörandet och bestämmandet af sonens och
dotterns framtida ekonomiska ställning till hvarandra.
Och likväl — denna ställning blef helt annan, än den
menskliga klokheten ernat och föranstaltat.
»Vår far är lugnare!» sade grefvinnan. »Jag talade
allvarligt med honom i går afton. Hans tänkesätt lå~
ta icke på ålderdomen så lätt förändra sig; men han
kånner likväl ovilkorligen kärlek och ömhet för sin
son, fastän nu missförstånd herrskar emellan er båda.»
Evert for med handen öfver pannan; ett uttryck af
dystert misstroende lägrade sig öfver hans ögen.
»Du förblindas icke endast af ditt hat, Evert,» återtog
grefvinnan — »det år jag säker skulle med Guds hjelp
kunna besegras — men, jag känner det också alltför
vål, det är det oböjliga, omedgörliga sinnet, som lärer
höra till vår slägt, och som icke heller hos dig
förnekar sig. Jag vill likväl icke förlora hoppet att beveka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
