Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det godt; ty nu komina vi nog inte hit på någon tid,
må veta.»
»Lemna sakerna åt er 1» utbrast fru Wekström. »Nej,
ni skulle förstöra och supa upp dem, det vet jag.
Flickan måste sjelf komma och hemta dem — jag
lem-nar dem icke åt någon annan!»
Gubben såg nog att fru Wekström skulle bli
obeveklig, och gjorde sig derföre mer än vanligt brådtom.
»Det tör väl tåla då,» sade han: »vi komma nog inte
bitåt förrän hösten. Men efter frun så vill, måste
vi väl berga oss tilldess.»
»Nå, farväl då, envisa tjurhufvud!» utbröt fru
Wekström. »Jag vet nog råd: jagskall skrifva till prosten
Broman!»
Vid detta ord studsade gubben. »Prosten,»
stammade han — »nå ja, han gör mig inte illa. . . .
Farväl, lilla fru!»
Med dessa ord aflägsuade sig den gamle, utan alt
fru Wekström kunde eller ville återhålla honom.
General-auditören Crisman Lillie var en ädelsinnad
man, en af landets utmärktaste embetsmän. På sina
resor att inspektera rikets föngelser kunde naturligtvis en
sådan man, lifvad af menniskokärlek och försedd med en
ganska vidsträckt myndighet, uträtta många
välgernin-gar, hvilkas minne också belönade honom med
tillfredsställelsen öfver ett stort antal räddade eller åtminstone
tröstade och hugsvalade fångars tårar och välsignelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
